Vardagsvara

Jag fortsätter vara som jag alltid har varit tydligen, även då det inte gynnar mig och då jag är helt medveten om det. Nu är det en himla massa ord som ska produceras igen för att sedan skickas till olika personer, på olika poster för granskning och vad gör jag då? Jo, jag skjuter upp det så långt det går. Här och nu betyder det att om jag alls kan gå och lägga mig i natt så ska jag vara glad. Det träligaste är nästan att jag bara har mig själv att skylla, men datorn har faktiskt känts kliniskt stel och dödat all skaparanda. Pappret har varit vackert däremot och gett pennan ett snirklande poetiskt språk, helt opassandes för just detta uppdrag. Hm.

Så under dagen idag, den viktiga skapardagen har jag städat, gjort oviktiga ärenden, handlat och vardagsfilosoferat. Inne på systembolaget kom jag på mig själv med att tänka "nej, en sådan skall jag inte köpa, jag blir ju så väldans full då" om det mesta som jag tycker är gott... Jag tänker att även om jag är väldigt lättpåverkad så är det ju inte drycken i sig som avgör fyllan, utan mer mängden. Flinandes lämnade jag ändå kvar mycket av det goda på hyllorna, med någon slags dramaturgiminimering i åtanke. Några flaskor gott vin fick jag ändå med mig hem.

I en godisbutik hittade jag klubbor i form av visselpipor. Jag åt sådana ibland när jag var barn, men hade glömt bort att de fanns. Jag köpte ett par och kan så här i efterhand säga att de inte främjade skrivarlusten, men däremot den barnsliga glädjen.

Så nu när jag även har bloggskrivit vet jag inte om det finns några undanflykter kvar att ta till. Tillbaka till mina måsten är nog det som gäller nu. Om jag inte kan dra ut på det här inlägget i några tomma meningar till...

Dagens låt: "Vår för hjärter dam" med Lars Winnerbäck.

Dagens ord: Rörelse.