Det var väldigt skönt att vara bortrest över helgen. Jag blev påmind om att det är nyttigt med perspektiv, något jag ofta glömmer bort. Det är ganska knasigt tycker jag, att avstånd från det jag behöver se gör att jag kan se det.
Saknaden växte sig vild igen, efter att under en tid ha kuvats under svärtans tyngd och på något sätt välkomnar jag den. Varje dag väljer jag den uppenbara smärtan före den diffusa tomheten. Att bära på en obeskrivbar avsaknad skrämmer mig, då jag aldrig vet vad som ryms i ett tomrum. Nyckfullheten jag finner i mig vissa dagar gör mig inte gott. Jag behöver min trygghet även då dess färgskala skiftar i mörka kulörer.
Det födde så mycket i mig att få tillbaka något slags perspektiv att jag ännu känner mig lite stum. Här och nu rekommenderar jag sömn för att möjliggöra landning, så, God Natt.
Dagens låt: "Ännu doftar kärlek" med Marie Fredriksson.
Dagens ord: Vilja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar