Jag är fortfarande så sliten så jag knappt orkar släpa mig ur sängen om morgnarna och det är inte helt bra då jag inte har tid till ledighet alls förräns nästa helg.
Ibland då jag är trött på det här sättet som nu kommer sorgen till mig i en mörkare nyans än sorgen som alltid bor här bär. Jag blir liten. Jag blir ledsen. Jag sörjer allt som inte blev, jag sörjer det som blev.
Idag känns det väldigt nära som i den här låten: "I den stora sorgens famn" med Ted Gärdestad. Fast idag lyssnar jag helst till den i versionen då den framförs av mig.
Dagens ord: Gråt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Som erfaren dygnsvändare måste jag säga att den tillfälliga melankolin när man är riktigt trött är en naturlig del. Det blir så, varje gång. Man sörjer och man gråter och världen är grå mot svart. Sov, bara sov. Ta en dag och jobba bättre imorgon.
Och KRAM
Skicka en kommentar