En liten ordexplosion

De slitna kommentarerna har sinat ut.

Bloggen startades som en plats för mig att nå ut med ord, i syftet att slippa vara den enda som bar dem. Jag bär ej längre det behovet. Jag skriver fortfarande mycket, men av andra skäl och de orden får gärna vara mina egna.

Trycket på insidan är borta. Det finns personer som ser och hör mig nu, människor som helar. Jag känner mig fri i själen och faktiskt lycklig. Mina bekymmer och grunnanden är av vardaglig art och den existentiella ångesten är således hanterbar.

Jag lever i en vardag som jag älskar, med någon jag älskar. Utan tvekan älskar hon tillbaka och för första gången befinner jag mig i en tvåsamhet med någon som lyfter mig.

Är det inte konstruktivt, så säg?

Kanske kommer jag tillbaka med fler slitna kommentarer, livet skrivs ju som bekant inte i sten. Vem vet om jag kommer att trampa på mig igen.

Kanske ploppar en ny blogg med ett annat syfte upp. För den som vill finns min mailadress här på sidan och det är bara att skriva till mig, jag svarar så gärna. Kanske vill någon dela med sig av sin låt för dagen...

Jag vill tacka er som läst. Ni har gett mig mycket med er närvaro och med era mail och kommentarer.

Tack och bock! Nu drar jag vidare med ryggen rak och med fanan i topp.



Dagens ord: Liv.

CheesySleesy, men ändå

Då jag mår riktigt riktigt bra skriver jag inte så mycket om mina känslor. Det kan bero på tidsbrist, ordbrist, eller måhända bara att behovet av att skriva av mig minskar.

Lite beror det på integritet också.

Jag skall förbättra mitt känslospråk rörande lycklig, besvarad nykärlek och sedan skall jag smälla av en ordraket av känslor.

Dagens ord: Tvåsamhet.

I hemlighet

Jag smygkikar på henne och låtsas jobba framför datorn. Hon är vacker och min insida värms.

Allt känns så starkt i hennes närhet.