Det är så vackert. Det som vi kan välja att kalla möten.
En naken människa väljer att visa sin nakenhet just för dig. Just för mig.
Någon som ännu inte är din vän skänker dig det dyrbaraste hon äger. Hon skänker dig sina tårar, sina känslor. Kanske är det hennes innersta hemlighet och du vet att du får den enbart för att du är den som vill se. Du ser hennes smärta, lika naken som hon Är och mötet har blivit. Det enda som krävdes var ditt mod. Mitt mod till att se hur modig hon är, i att stå framför dig naken och sann. Fast främst stod hon framför sig själv, naken och sann.
I natt vann jag en vän.
I natt vann någon tron på sig själv åter.
Hon gjorde hela jobbet själv, men det ser hon inte än.
Kanske skulle hon nu spela "Stjärnor över Asahikawa" med Sofia Karlsson för sin älskade, älskade vän.
söndag 29 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar