Kom ketchup så går vi

Tidigare idag satt jag utomhus, på en bänk gjord av trä. Solen och vinden smekte mitt ansikte och luggen kittlade förstrött mitt ansikte. Hela mitt tillstånd bubblade. Bubblade av vår.

Jag tänkte på oss, skrattade till och bestämde mig där och då för att plocka upp blocket ur väskan och skriva ner min tanke;

"Jag älskar hur vi är så lika. Då jag förälskade mig i dig så skrämde det mig, men skapade samtidigt en lockande mystik. Din blick nakengjorde mig och det som finns här inne hade ingen annan sett.

Jag ska försöka komma ihåg det då vår likhet frustrerar mig och jag låter min frustration bli din.

Att vi båda fungerar enligt ketchupens lag- ketchupeffekten är något jag älskar. Först händer ingenting. Sedan ingenting. Med dagarna växer sig ilskan ibland stor över att ingenting någonsin händer.

Sedan händer det. Allt på en gång.

Tiden låter allt det nya rota sig och bli till mer än vad jag någonsin trodde, någonsin visste att det fanns att bli.

Sedan, då allt det nya rotat sig blir det till det nya tillståndet där ingenting någonsin händer och allting börjar om.

Jag skall försöka minnas hur jag älskar vår ketchupsymbios även då vi är i inentinghändernågonsin- fasen samtidigt. Då vi går långsamt på osäkra och darrande ben skall jag fatta din mjuka hand och ömt be dig- Kom nu ketchup så går vi."

Ja. Tänk att det oändligt stora alltid verkar kunna växa mer.

Dagens ord: Växa.

Dagens låt: "För kärlekens skull" med Ted Gärdestad.