Helgen.
Under fyrtioåtta timmar låg jag som förlamad i min säng. Jag var utomhus under totalt femton minuter, det var tiden det tog att ta mig till affären och hem igen för att handla soyghurt som var det enda jag fick i mig. Jag tror jag hamnade i den för mig renaste formen av existentiell ångest, snacka om lamslagen.
Igårkväll blev Tonart till slut orolig och bjöd på tårta, jos och lyssnande och det hjälpte till att skära bort toppen av isberget som jag just nu värker och verkar under.
Idag, Måndag.
På-riktigt-speglad av Ankan alldeles utan samtal. Ankans blick har visat att hon minsann ser att det mest är skalet av mig som är närvarande. Jag vet att hon tycker om mig just för att jag har väldigt svårt att vara någon annan än mig själv, hur världsfrånvänd jag än kan vara. Utrymmet hon gav min tystnad planterade ett frö av glädje i min mage, som sedan gödslades av högklassig humor i form av klockrena Gulletussan-imitationer som gav mig lite värme tillbaka. Tillräckligt mycket värme för att jag nu under kvällen skulle lyckas med att ta årets premiärdopp i sjön här hemma, vilket i sin tur påminde mig om viktiga känslor som inte får glömmas bort.
Dagens låt: "Cirklar" med Lisa Ekdahl.
Dagens ord: Saknad.
Kom och fyll mig på alla de sätt som bara du kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar