Blå smak av salt

Jag landade på min säng, den här gången alldeles ensam. Alla dagens måsten föll bort ur mitt medvetande i samma stund som gråten kom och jag tillät mig att bara dra täcket över huvudet. Det brukade vara sällan som någonting trängde sig djupt in i mig, det var sällan jag alls nåddes och idag vägrar jag möta någon i mitt nakna tillstånd. Kanske är jag genomskinlig och jag jobbar fortfarande hårt för att ge mig själv nåden.

Idag sade Bubblan till mig att jag lärt henne mycket, det var en vacker sak att säga. Hon har lärt mig att våga älska och hon har lärt mig om mod, jag tänker att det är en hel del det med... men det sade jag inte där och då. Att svara något som liknar "detsamma" på viktiga ord och stora känslor kan ibland kännas väldigt fel.

Kroppen ligger kvar i sängen under täcket, men huvudet har tagit sig fram för att kika på film och hittills har jag gråtit mig igenom "Monster" och "Brokeback Mountain". Kanske det enda som finns kvar att göra för att minimera rädslor och saknad är att sova. Sova, vakna och sedan mera film. Och musik.

Att bli älskad är stort, bara att älska är större.

Dagens låt: "Egoism" med Eva Dahlgren.

Dagens ord: Ömhjärtad.