High on life.

Dagen idag har färgats av vackra mellanmänskliga möten, det känns som att dagen gått i lila. På jobbet har flertalet individer modigt stått upp för mänskliga rättigheter och för kärlek. De var relativt unga och de tog mig till tankar om det vackra i livsmod och om det fräscha i omognad.

Senare, då jag väntade på bussen kom en man och satte sig bredvid mig och delade med sig av sin livshistoria. Han talade om hur illa han blev behandlad då han 1940 gick ut i krig, förfrös båda fötterna och fick ligga på sjukstugan i mer än en månad. Han talade om sina rädslor och om hur han hade blivit utsatt för kränkningar. Han talade om mänskliga rättigheter och individens värde. Då han berättade om tydliga minnesbilder som satt fast på hans näthinna så grät han.

Han var född 1917 och hade precis varit och bokat en resa till kanarieöarna, han sade att han brukar vara där ett par månader varje år.

Jag blev lite omtumlad och tagen av vårt samtal och tackade honom då jag efter en halvtimmas samtal gick av bussen. Han kramade i sin tur min hand och glitterlog med både mun och ögon.
Han hade en makalöst vacker och blå blick.

Möten som når mig påminner mig om mycket. De påminner mig om varför jag valt de vägar jag går på och även om varför jag valt att leva livet alls. Möten som de idag kan ge energi till att känna mig igenom massvis, de ger mig en kick av liv.

Dagens ord: Mångalen.

Dagens låt: "Ett brev" med Caj Karlsson.