Fast allvarligt

Jag är inte inne i en depression...

Så det finns visst gränser för när inte ens jag orkar med mitt urusla humör längre, det här beteendet gör sannerligen ingen muntrare. Jag har sovit bort min dag och som så ofta kommer sansen med vilan.

Jag lever med mig själv tjugofyra timmar varje dygn och om jag skall orka fortsätta att göra det så måste jag bli striktare med gränsdragningarna mot mig själv. Jag skulle aldrig någonsin tillåta någon annan vara så dryg mot mig som jag själv är. Skärpning Sliten, sluta med att straffa ut dig själv! Jag och mitt jävla temperament.

Jag är ett barn av mörker som strävar mot ljuset.

Låten för nu: "När lugnet blev en sensation" med Uno Svenningsson.