Efter litet sömn tänker jag att jag haft ytterst få relationer där jag brytt mig om att kämpa alls. Att folk försvunnit har varit helt okej, vilket nu säger mig att jag då aldrig var där.
Det gör helt enkelt ont att kyssas hejdåförjustnu vid tåg.
Jag diggar sömn, det går liksom att tänka om man finner den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar