On the outside

Det känns väldigt fint att människor som inte känner mig eller alls vet vem jag är läser mina ord genom den här bloggen. Särskilt då det är en blogg helt utan tema eller sammanhang, jag skriver ju mest bara av mig som i ett kladdblock. Jag tackar er för det. Verkligen. Jag undrade igen varför jag egentligen lägger ut vissa av mina ord här och fick samma svar som förra gången jag frågade mig det. Det minskar känslor av ensamhet.

Egentligen är det också litet märkligt hela grejen... vilken vinkling av livet det blir. Vilken del av min dag väljer jag att dela med mig av här? Och varför? Det är inte alltid den delen av dagen som betytt mest för mig, så varför just den? Exhibitionisten i mig ger inga svar och jag känner henne för dåligt för att se igenom fasaden, jag ser inte sprickorna.

Idag sade Tonart till mig att hon ser mig som ett geni. Jag ser henne som ett så orden vägde tungt, särskilt då hennes blick sade mig att hon menade allvar. Något geni är jag inte, men såhär i efterhand är jag litet ledsen på mig själv för att jag sedan hon sade det har klankat ner på mig själv rejält. Allt för att inte komma alltför nära känslan av att jag ibland kanske kan vara litet bra...

Dagens låt: "Halo" med Beyoncé.

Dagens ord: Förtrogen.