Jag har en vän..

..som skriver vackert. Idag gästbloggar hon här. Kära läsare,
Marie Arouet skriver;


De vackraste ögon och speglar

Varje kränkning är ett vägskäl
korsväg
val.

Att av vördnad eller fasa
respektera den
är att upphöja den till allmän lag.

Det är den ena vägen,
den väg som kommer tvinga dig

krympa andra som du själv blivit
krympt,

kränka andra som du själv blivit
kränkt.

Och du kommer göra det leende, med
ett eller annat budord,
med moral,
begrepp,
sanningar, och
skäl och skäl och
yttrandefrihet och jämlikhet och
andra abstraktioner som är gratis.

Retoriken till er tjänst,
språkets fundamentala lögnaktighet.

Och det är funktionellt,
för i den döda skogen finns
inget som vittnar om
livet som dog.

När alla spår av en självkänsla är utplånade
kan den formellt sett inte saknas.

***

Varje kränkning är ett vägskäl
korsväg
val.

Att av vördnad eller fasa
bekämpa den, är
att ge sig själv rätt till ett liv,
att ge livet rätt till ett själv.

Det är den andra vägen,
den väg som kommer tvinga dig

låta andra växa som du själv har
växt,

se kränkningens natur,
räta på ryggen
förstå den andres behov av
detsamma.

Och du kommer göra det leende, med
ett eller annat budord,
med moral,
begrepp,
sanningar, och
skäl och skäl och
yttrandefrihet och jämlikhet och
andra abstraktioner som är gratis.

Retoriken till er tjänst,
språkets fundamentala lögnaktighet.

***

Den andra vägen skiljer sig
från den första
i landskapsbilden –

vandringen och vägen
danar den vandrande.

För i den döda skogen finns
inget som vittnar om
livet som dog. Och ingen som
ser den som går.

Men den levande lever,
med gröna löv och rosiga kinder.
Den skogen är fylld av
de vackraste ögon
och speglar

och underjordisk sjö.