Zebramule

Det är som att jag håller på att förändra bilden av hur jag hanterar mina känslor, eller så håller mitt förhållningssätt till känslorna på att ändras. Jag kan så tydligt i efterhand känna hur två, för mig motstridiga känslor närvarat i samma stund, men istället för att skapa kaos har de harmoniserat med varandra. Harmoniserat och sammanflätats till något nytt.

Tidigare idag satt jag på en bänk i en vacker miljö med någon som är mig mycket nära. Hon såg naken ut. Naken och avståndstagande, en kombination som i sin tur gjorde att jag kände mig rädd. Rädd och trygg. Det var en i stunden mycket märklig blandning av känslor. Som att jag var på myntets båda sidor samtidigt, eller var det två mynt? Två identiskt likadana mynt som svävade bredvid varandra, så att jag kunde stå med en fot på varje? Det var nämligen en annan märklig reaktion som jag kände att känslomixen gav... Jag kände mig stabil och förankrad i mig själv.

Att i den stunden reagera med de känslorna känns väldigt otypiskt mig. Oväntat, fint och tryggt. Dessutom har jag idag känt en liten smak av våren i mitt bröst, vinden har med lekfullhet smekt min kind och jag har ätit världens godaste semla.

Nu i slutet av dagen känns det som att jag kanske kan somna, till "Scrubs", med ett behagligt ansiktsuttryck.

Dagens ord: Stilla.

Dagens låt: "Strimmor" med Lars Winnerbäck.