Jag tänker högt och viftar armar...

...Varenda liten ensam kvällspromenad jag tar här utmed vattnet. Än har jag dock inte stött på den blåval som Laleh sjunger om i dagens låt.

Men väldigt mycket annat har jag tvingat mig själv till att möta där vid det svarta, reflekterande vattenbrynet. Det händer något med mig då jag kommer nära vatten och för en stund får försvinna in i det, känna dofterna och allra helst även känna det mot min hud. Det väcker mig. Där i stunden levandegör det mig. Även kranvatten gör det med mig, om än i mindre omfattning. Jag tänker fortsätta hävda att vatten i första hand är en känsla- känslan vatten och i andra hand något konkret existerande.

Ja. Utom mina Nära och Kära är vatten det som gör mig mest levande. Bäst är det salt. Salt som i hav, eller som i tårar.

Dagens låt: "Bjurö klubb" med Laleh.

Dagens ord: Skrapa.