Under det blåa täcket

Jag vill att livet ska te sig som i "Scrubs", för jag vill också ha en epifani-toalett på taket där jag kan få uppenbarelse efter uppenbarelse, insikt efter insikt om allt det där som är så svårt att se. För hur gör en här i det "riktiga livet" då man vill veta vilken röst man skall lyssna till och med det vilken väg som skall följas, eller åt vilket håll den nya stigen skall trampas upp? Bland alla röster, alla synvinklar och alla definitionsfrågor... Hur kan någon alls veta om allt det man sysslar med ens faller inom ramen för att "göra sitt bästa"?

Ibland är det enkla så svårt och det svåra så rakt att det enda jag kan välja att göra är att sova på saken.