Det är aldrig för sent att bli fri.

Den dagen jag verkligen på riktigt insåg att det i min inre tomhet finns utrymme för nytt att frodas kan nog nästan ses som min personliga självständighetsdag. Jag har kunnat fira dess årsdag några gånger nu och snart är den här igen.

Det är fina bilder inom mig idag, kanske är det en dag för skapande. I tomheten inom mig ryms det idag känslor som kommer då jag får gå barfota utomhus, det är bland det finaste jag vet. Gärna går jag först en bit på grusväg som sedan blir till gräsbeklädd mark. Där gräset kan mynna ut i sand som mynnar ut i vatten finner jag den bästa av barfotavärldar. Där jag spenderade min barndoms somrar såg vägen ner till havet ut så.

Jag finner mig där idag.
Sittandes i en sanddyn i skydd från vinden bränner solen mina axlar och min lätt fräknade näsa.
Allt som hörs är havet som brusar och skratten från människorna som leker i det och från måsarna som flyger över det.
Doften av det salta vattnet blandas med dofterna från tången, maneterna och snäckorna.
Glassen i handen min rinner och då jag äter den knastrar det lätt mellan tänderna av all sand. Dofterna som redan fanns blandas med en svag doft av jordgubbsglass.

Kanske är jag fem år. Kanske är jag ett ganska tomt blad. I mig fanns det obegränsat med plats för havet, värme och glass.

Vad vackert att finna mig där just idag.
Vad vackert att så mycket ryms i tomheten.

Dagens ord: Oändlighet.

Dagens låt: "Ett hus vid havet" med Marie Fredriksson.