Och om jag ändå är inne i en gnällvals kan väl bara tilläggas att det just idag känns rätt utnött och patetiskt att gå omkring och nynna om att jag inte är någon soldat. Det är bara en önskedröm, en soldat är precis vad jag är. Intvingad i ledet krigar jag hejvilt, mot samhället, dess strukturer och mot människorna i det. Och inte minst mot mig själv.
Pust, frust och lite tandgnisslan.
Nu tänker jag nynna in mig i höjdarlåten "imorgon är en annan dag".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tycker att man har rätt att backa. Rätt att säga att man inte har några vapen att ta till. Man har sina vägar som man måste gå, men ibland går det bara inte. Man orkar inte. Då får man backa, tycka att det suger. Lägga ifrån sig allt och bara fösöka hitta tillbaka till någon form av kärna, till sig själv. Hoppas att idag är en bättre dag.
Jag tycker om hur du tänker om att man har rätten till saker, rätten att landa mjukt, rätten att backa. Jag har lite svårt att tänka så, att jag har rätten, men tankarna om det sår frön i mig. Kanske kommer de fröna slå rot då tjälen går ur jorden. Jag tror jag skulle tycka om att skörda de frukterna.
Tack!
Skicka en kommentar