Min vän Stabil ger mig mer än vad hon vet om insåg jag idag. Jag ska tacka henne vid nästa förtroliga tillfälle vi får. Hon har hjälpt mig en liten bit på vägen till att kunna se vad jag har att se fram emot och också vad som finns för mig här och nu att uppskatta. Jag har ju så lätt för att hela tiden längta bort, till det där jag aldrig når och att leva i en ständig bortlängtan tär ju så.
Idag har jag faktiskt förmått att se det fina i det lilla, bl.a. i lottoreklamen. Jag tycker verkligen inte om reklam i sig och än mindre om reklam som uppmuntrar till spel om pengar och med det till spelmissbruk... Men på busshållplatserna och i tunnelbanan finns nu uppmaningar om att drömma och Det är ju det finaste jag vet. Det är jag bra på!
Kollektivtrafiken har jag mycket svårt för med alla stressade själar, all smuts och allt oljud, så att just där få läsa citat som t.ex. "inget formar framtiden såsom drömmen" har idag planterat pirr i min mage och satt ett litet böj på min mungipa. Om någon hade tittat riktigt, riktigt noga hade det kanske gått att få det till att jag log, om än lite i hemlighet.
Dagens ord: Hjärndöd. Min syster är helt fantastisk. Hon får mig i stort sett alltid att skratta, även då jag faktiskt beter och känner mig som att jag vore hjärndöd.
Dagens låt: "Vi är värda så mycket mer" med Tomas Andersson Wij.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar