Jag har lovat mig själv att jag väldigt snart ska börja spela fler instrument än de höjdarinstrument jag redan behärskar. Jag har tänkt att jag genom det nya instrumentet, som jag ännu ej har en aning om hur man bemästrar ska kunna uttrycka de ljud som för mig går ihop med att uttrycka känslor. Det kommer kräva av mig att våga använda min röst också. Kanske blir det den största utmaningen, att kraxa fram ord till andra än mig själv. Jag har tidigare varit en väldigt utifrån sett behärskad individ. Det är prövningen från helvetet att inte rymmas i den behärskningen längre.
Det finns människor som går runt halva dagarna och säger till andra människor att allt det handlar om är att ta ansvar för sitt eget liv. Det spelar ingen roll vad önskan från början var... "Jag vill kunna gå ut själv", "Jag vill inte dö", "jag vill dö", "jag vill bli lycklig". Ja, alla önskningar du kan tänka dig. "Det kommer gå bra, bara du tar ansvar för ditt liv och dina känslor". Vilket hån. Vilka tomma ord. Jag ställer mig bakom en tro om att det är en av livets huvudnycklar, men. Det räcker ju inte med de orden. Det skulle ju kräva att det fanns någon slags användarmanual bakom den tomma frasen. För vad är det att ta ansvar för sitt liv alls? Och när du kommit på det och efter bästa förmåga gör det, då du tar ditt ansvar och alla frågor kvarstår, om du är en av dem som lyckas ta dig så långt. Vart vänder du dig då? Vem vet vad som är yta eller vad som är djup? Vem vet om det finns en skillnad?
Jag önskar att det gick att skriva en användarmanual åt de individer som tvingas höra den tomma hånfulla frasen varje dag. Jag skulle göra det direkt. Men det går ju inte, alla behöver ju en egen manual, passande för sina egna drömmar och förväntningar.
Det gör att frasen de får blir, om möjligt ännu tommare.
Det gör mig sorgsen.
Det gör att jag blir så där frustrerad igen och undrar när man ska se att alla frågor väger så mycket tyngre än svaren. Ställ dig frågorna. Svaren är ganska så ointressanta. Förstå din egna fråga och du har alla delarna?
Det är en del av min egna, självihopsatta hantera-livet-manual.
Låten jag om ett tag ska framföra: "Det sitter i dig" med Freddie Wadling (ja, fast då med mig).
Dagens ord: Distans.
Om det här inlägget känns rörigt så har jag verkligen lyckats förmedla min känsla.
lördag 31 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar