Det finns sammanhang där jag vet att jag blir sedd. Jag vet det, ty jag känner det.
Jag var i ett av de sammanhangen idag.
Det är något med språket, det är något med atmosfären och det är verkligen någonting med samtalsämnena. Det är sällsynt att tala öppet om att man måste våga förlora livet för att kunna vinna det. Det är också sällsynt att jag känner mig hemma.
Det finns en obeskrivbart skör skönhet att i sällskap av andra bara vara i vetskapen att allt det i grunden handlar om är att nå sig själv. Våga se, våga känn och sedan. Lev.
Det finns så få ingredienser i varandets mest svåravvägda recept.
Var eviga dag laborerar jag med hur många delar av vad jag egentligen behöver. Men våga leva.. Det tror jag att jag gör vid det här laget.
Dagens ord: Ögonsten.
Dagens låt: Psalm 510.
onsdag 29 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar