Ingen har sagt att du skulle finna skönhet.

Om man är en av dem som tycker sig ha sett självaste varandet i vitögat, så är det omöjligt att gå tillbaka, omöjligt att glömma vad man sett.
Jag tror det föds en styrka ur det.

Om man är en av dem som tycker sig ha blåst bort taskiga undanflykter och på så vis sett makten rakt in i dess döda ansikte, så kan man inte heller se världen ur någon annan vinkel. Man tror sig veta att det inte finns någon skönare vinkel än så.
Ur det föds det sannerligen en styrka.

Kärlek.
Ur den föds det en smärta, som i sin tur gör den som fortfarande orkar känna alls starkare, eller åtminstone mer uthållig.

Den som tidigt blev trasig och medveten om det.
Den som byggde sig hel och tog sig an utmaningarna.
Den som borde vara tacksam, men har svårt att se det fantastiska.

Nattbastu föder kreativitet och samtal som tar sig långt, långt in. Skapar ännu fler frågor utan svar. Leder fram till tårarna igen, till en gemenskap som synliggör Ensamheten.

Kan den som gick sönder någonsin bli hel?

Jag vill fly igen. Är det bara saknaden som tär så?

Dagens ord: Fager.

Dagens låt: "The winner takes it all" med Abba.