För den stunden jag kände mig ensam
För då jag blev explosionsartat arg på homofoben
För tåren som föll då ingen såg
För blicken i spegeln. Den som bara jag kan se
För skönheten
För kvällsduschen och lättnaden
Idag har "Pojken med hålet i handen (Hotbildsversion)" med Kent hjälpt till att söndra färdigt dagen, för att sedan hela mig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar