Till Trollet

Det här inlägget tillägnas dig, älskade Trollet.
Det känns fint att jag kan lämna mina funderingar i din famn i hemlighet. Vi samtalade mycket under några år du och jag. Jag skulle aldrig varit den jag är idag om det inte vore för dina ögon och din sensitiva mottaglighet.
Vi talar inte längre till och för varandra och det finns en mening med det. Jag vet hur du speglar mig och i mitt huvud gör du det fortfarande. Dagligen.
Du lärde mig vad tillit är. Hur självtillit känns.

Men idag Trollet undrar jag så stilla...

Hur gör jag när myntet alltid har två sidor, då båda behövs och jag bara når en åt gången?
När jag vill skrika högt, men bara förmår att vara i tystnad?
När jag vill gråta ut, men inte når fram till tårarna?
När jag är ensam i ensamhet, men även ensam i mängden och med de nära?
När ensamheten när mig och samtidigt vingklipper mig, frigör och burar in mig?
När jag kämpat hårt för ett liv jag vill ha och nu bara längtar bort?
När jag inte kan leva, men inte längre är död?
När det skaver hur jag än gör?
När saknaden gör min själ förvriden och mitt ansikte ihåligt och stelt?
Hur gör jag då jag saknar mig själv i en skepnad jag aldrig haft mig i?
Hur gör jag?

Tysta dagar minner om dig, saknade, saknade Troll.

Dagens ord: Tomhet.

Dagens låt: "Livets skatt" med Björn Afzelius.