Isprinsessan

Jag kommer aldrig mer bli mig lik. Det vet jag med säkerhet. Första gången en del försvann var jag sexton år. Hon var vacker som en dag då hon med lätta steg gick, utan att veta vad hon gick ifrån. Det blev en lärdom som präglat mig sedan dess och jag tackar henne för den. Trots att det gått en hel del år sedan den dagen så är det få som kommit så långt in som hon gjorde, men de är ett par och de kom längre in än så. Jag tar den långa historien en annan dag, en bättre dag. Jag är trött och orden känns mer nötta nu än någonsin. På ett sätt är det märkligt, för jag har mest nya, outtalade ord att komma med. Jag funderar över vad det är som dött. Är det en känsla, en dröm, eller en del av mig? Jag vet bara att jag aldrig någonsin kommer bli mig lik igen. Just idag känns det som en mycket stor förlust.

Dagens låt: "Vart skall min kärlek föra"- Agnetha Fältskog

Dagens ord: Onåbar