Det är lite märkligt det här med nyår. Att det egentligen bara är en dag som alla andra har jag inte förmågan att anamma fastän jag enträget vill och försöker. Precis som de flesta så sätter jag igång att summera. Det senaste årets känslor buntas ihop till en geggig och ohanterlig klump som omöjligt kan skapa annat än ångest. Ett års sorg och bedrövelse landar i mitt bröst, mage och hjärta och de fina stunderna hamnar onåbart långt ute i periferin.
Jag är bedrövlig på högtider över huvud taget. Julen är hemsk på sitt sätt. Midsommar är jag en vandrande katastrof. Nyår har alltid varit den värsta. Det drar fram mina mörkaste sidor att vara i situationer då glädje, ljus och skimmer förväntas. Känslan av ensamhet i alla dess former blir så påtaglig att den i stort sett går att ta på, rent fysiskt.
Jag får helt enkelt psykbryt och de som har oturen att "fira" dessa vackra högtidsstunder med mig brukar få sin beskärda del av mina känslor alldeles utan att ha bett om det.
Hittills håller jag ihop. Hittills kan jag le utan att se spastisk ut. Men alla tankar om det senaste årets känslor kryper på. In i alla vrår. Andningshålet krymper.
Jag bestämmer mig nu i skrivande stund att jag ska gestalta min nyårskänsla. Den bilden ska bli en av de få jag ger bort, jag känner att jag vill att den ska bo hos sin andra rätta ägare. Jag kommer döpa bilden till Äkthet, för att poängtera det uppenbara. Det mest vackra jag någonsin upplevt.
Så... Till alla som har ett bättre vett än jag, att faktiskt ha förmågan att uppskatta glitter, glamour och god mat och dryck hos dem där det finns säger jag nu Gott Slut Och Gott Nytt År!
Dagens låt: "Happy new year" med Abba
Dagens ord: Framtidstro
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar