Generositet

Det finns sammanhang där jag vet att jag blir sedd. Jag vet det, ty jag känner det.

Jag var i ett av de sammanhangen idag.
Det är något med språket, det är något med atmosfären och det är verkligen någonting med samtalsämnena. Det är sällsynt att tala öppet om att man måste våga förlora livet för att kunna vinna det. Det är också sällsynt att jag känner mig hemma.

Det finns en obeskrivbart skör skönhet att i sällskap av andra bara vara i vetskapen att allt det i grunden handlar om är att nå sig själv. Våga se, våga känn och sedan. Lev.

Det finns så få ingredienser i varandets mest svåravvägda recept.

Var eviga dag laborerar jag med hur många delar av vad jag egentligen behöver. Men våga leva.. Det tror jag att jag gör vid det här laget.

Dagens ord: Ögonsten.

Dagens låt: Psalm 510.

Far

Commodum ex iniuria sua nemo habere debet.

Sluta gnaga inom mig. (Jag älskar dig)

Så mycket mer

Dagens låt:

Nu slår vårens första regn emot taken
Jag står vid fönstret
Som en vålnad
Den här stan är som ett pålagt skratt
Lika död, lika punktlig och lånad
En gång hade jag mitt kort i baren
I slippen mellan framgång och undergång
Mitt i ängslighetens största seger
Samförståndet och skvallrets knägång

Du drar mig till soffan
Och vi lägger oss ner
Och du viskar
Den här stan är för sorglig
Vi är värda så mycket mer

Vår klass är inte första klass
När blodet stiger
Slinter kniven
Den kränkte vill ha sanning till varje pris
Men slåss med en egg
Som är sliten
Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
Vi kan reglerna
Men kan vi spelet?
Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
Som om vi redan förlorat
Och vet det

Det är det raka
Det äkta
I dig som jag ser
Men hur många kors ska du dö på
Du är värd så mycket mer

Du säger: livet är en enda kamp för värdighet
Jag tror jag förstår
Vad du menar
En kamp för kärleken
Guden inom oss
En kamp för det som lyfter, förenar
Politiker, media, kanaler utan vatten
Allt har ett pris
Allt saknar värde
Från kyrkan på berget strömmar toner
Det är sången vi en gång lärde oss

Om en rikedom större
Än den här världen ger
Vi visste det då
Vi är värda så mycket mer
Så mycket mer

Nu slår höstens första regn
Mot vår motorhuv
När du somnat såg jag gränsen
Vi är över den nu

"Vi är värda så mycket mer" med Tomas Andersson Wij.

Jag har upprepade gånger skrivit att jag inte föredrar lånade ord. MEN. Då en låt med varje ord berör mig, så gör jag det med stolthet.

Dagens ord: Öppenhet.

Älskade vår

Jag är allergisk som tusan. Så allergisk att jag knappt kan tänka alls faktiskt, för i mitt huvud bor det mest bara bomull och värk. Dagens måsten har gjorts halvdant och under tiden som fanns kvar så sov jag. Komaliknande sömn från vilken jag inte hört telefonen eller andra lockrop från omvärlden.

Jag älskar våren mer än vad jag älskar mycket annat trots detta, ty det är nu all kraft kommer tillbaka. Kraft till att tro, hoppas och kämpa för allt det där jag så enträget vill ha och enträget vill göra. Det är nu, under våren som jag kommer ihåg varför jag lever, vad jag håller på med. Allt tankevridande om "Meningen" går lättare, frågorna utan svar behandlas nu med en större ömsinthet från min sida. Tid att leva, tid att älska. Tid att dela med mig av min energi och av min vilja.

Älskade vår, fortsätt gärna att trolla med mitt sinne, men bli klar med all pollenspridning riktigt snart... OK?

Dagens ord: Tussilago.

Dagens musikstycke: "Våren" ur Vivaldis "Fyra Årstider".

Ögonblick

Jag älskar zebror.

Få varelser är så vackra att beskåda. Svart löper runt vitt, som i en slingrande dans. En slingrande dans utan gråzoner.

Zebror är receptiva individer med god intuitiv förmåga. De är självständiga flockvarelser som omöjligt kan gömma sig i sin närmiljö då de med sina ränder sticker ut för mycket, men de känner faror som hotar på håll och de flyr.

En zebras blick är mörk, mycket mörk, men samtidigt glittrande och bottenlös.

Jag hävdar att "vatten" och "zebra" är känslor. Jag vill kunna svara att jag mår vatten, eller att jag mår zebra då någon undrar hur jag har det, det skulle beskriva mig på riktigt. Att må "bra", eller "okej" känns verkligen ganska så slätstruket och intetsägande och ganska så litet jag.

Dagens ord: Magi.

Dagens låt: "In your room" med Depeche Mode.

God Natt

Vissheten bor i mig idag. Tillförlit. Tilltro. Tillit.

Relativt sett var det nyss våra läppar möttes. För mig var det evigheter sedan. Jag har inte orden för den sortens mjukhet. Läppar som mjukt möts, i visshet.

Jag vill visa dig, varje dag att jag inte är en abstraktion. Jag är ingen dröm. Inga ord. Jag är blod. Blod som pumpas runt av liv, fysiskt och konkret. Kanske är mina rodnande kinder, min darrande, svettiga hand det mest synliga beviset. Jag skriver och ler, för vid det här laget vet du allt det här. Jag behöver mest bara läsa mina egna ord, som en egen varm kindsmekning.

Jag skriver och lyssnar på "För dom som älskar" med Marie Fredriksson.

Timglas

Jag vill skriva ett långt stycke som finns inuti mitt huvud, men jag hinner inte.

Det är någonting med tidens flyktighet som tilltalar mig ibland. Men inte nu. Nu är jag sen, jag är inte alls där jag skall vara, rent fysiskt. Då jag kommer dit, till rätt ställe i den fysiska verkligheten kommer jag att vara på fel ställe själsligt och mentalt. Kanske är hela tiden ur led. Kanske är jag ur led. Kanske måste jag förstå hur jag kan skaffa mig ett tidsperspektiv.

Jag vill vara i själen där jag är rent fysiskt.

Dagens ord: Skev.

Dagens låt: "Imorgon är en annan dag" med Christer Björkman.

Egentligen så enkelt

Blodröd och varm.

Gul och het.

Där och då lycklig. Rusig. Tagen.

Idag

För den stunden jag kände mig ensam
För då jag blev explosionsartat arg på homofoben
För tåren som föll då ingen såg
För blicken i spegeln. Den som bara jag kan se
För skönheten
För kvällsduschen och lättnaden

Idag har "Pojken med hålet i handen (Hotbildsversion)" med Kent hjälpt till att söndra färdigt dagen, för att sedan hela mig igen.

Mer än människa

När jag är rädd fungerar mina försvarsmekanismer som bäst.
Jag önskar dem bort.

Rädd är jag för mycket, men inget skrämmer mig så, som rädslan att förlora någon för mig värdefull. Reaktionen på den rädslan är alltid så knasig. Jag känner ingenting för personen i fråga, känner att det inte spelar någon roll alls huruvida hen försvinner eller finns kvar.

Idag är jag äldre än vad jag var igår.
Imorgon är jag äldre än vad jag är idag.
För den som vrider sina tankar tror jag att visheten kommer med tiden.

Jag är rädd nu.

Dagens ord: Okrossbar.

Dagens låt: "Klåparen" med Kent.

Vänskap

Den som har läst den här bloggen vid flertalet tillfällen kanske har fått en bild av att det här med relationer inte alltid känns så naturligt och enkelt för mig. Det stämmer väl det. Men. Den senaste tiden har det känts litet annorlunda med relationer av alla de slag. De känns mer självklara, mer önskade och något mindre besvärliga.

Idag har jag istället för att göra mina måsten funderat på hur stort det är att mina vänner valt att vara vän med just mig. Hur det är en ynnest.

En av mina vänner levererade ikväll Bachs "Air" i liveversion och jag vet att jag lever. Lever på insidan, med förmågan att visa det på utsidan.

"Jag må vara luggsliten och skev, men aldrig feg".

Dags för en promenad

Min hjärna har tagit semester.

Det är inte alls särskilt bra, med tanke på att det är x antal veckor kvar tills jag får mig någon form av ledighet och vila alls.

Jag kallas titt som tätt för "flummig". Jag gillar ordet väldans mycket och även de gånger som kommentaren inte är menad som en komplimang, så brukar jag innerst inne mysa lite. Just idag får jag dock en liten förståelse för vad de menar med orden "du kanske kan konkretisera..."

Jag får inget grepp. Greppet om tanken behövs. Skapandet mitt brukar förvisso uppstå ur röra, men tankarna flyger iväg, långt ur räckhåll.

Grundkänslan är ändå lugn. Lugn och varm.
Kanske rör den insikten till det för mig ännu mer, på flera nivåer.

Jag tar mig en promenad. Under promenaden skall jag bekanta mig med två ord, struktur och stringens.

Och medan orden bearbetas tänker jag lyssna på "M79" med Wampire Weekend.

Nytänk..?

Det är svårt och det sitter tydligen väldigt långt inne.
Jag känner nytt, känner annat.
Känslor som jag har svårt att måla med.
Ord och färg... De är svårnådda just nu.

Musiken min passar inte heller för stunden...

Musiktips någon?? Maila gärna, väldigt gärna till adressen här bredvid, alternativt lägg till en kommentar. Vismusik, singer/songwriter, helst svenskt brukar föredras... Men du kanske vågar dig på att överraska mig?

Dagens ord: Lyckoblå.

Dagens låt: "När sommaren kommer" med Lars Winnerbäck.

En påminnelse!

Idag är det då alltså Day of Silence.

För den som är i alt. kan tänka sig att komma till Stockholm anordnas det en manifestation på Odenplan kl. 18.00.

Kom kom!!!

Dagens ord: Civilkurage

Dagens låt: "Thorn in my side" med Eurythmics.

Tystnad

Det är något tystare än vanligt här på bloggen min och det har en förklaring.

Tidsbrist.

Stress för att jag inte hinner med allt som jag "måste" hinna med gör mig något disträ och inte särskilt konstruktiv alls. Under stressade perioder lite dör mitt skapande.

Men en uppmaning till er där ute;

Imorgon Fre, 17/4 är det Day of Silence (DoS).
Du som kan visa upp dig, gör det!
Tala för någon som inte har möjligheten att tala för sig själv!

Snart skall jag orka blogga mer konstruktivt igen. Snart skall min själ få tillbaka det utrymme jag så väl vet att hen kräver.

Dagens ord: Utspädd.

Dagens låt: "Nej" med Raymond och Maria.

"Den som tror att hemma det är där man bor, har aldrig vart hos mig".

Shut the...

Jag har under dagen tänkt en hel del på intet och jaget och hade tänkt att skriva lite om dessa nu ikväll.

Men.

Någon granne väldigt väldigt nära mig kollar på porrfilm. Med väldigt väldigt högt ljud på både filmen och sig själv och ja... Jag tappade sugen att formulera fina ord om oformliga tankar.

Jag blir skitprovocerad. Vet inte riktigt varför och orkar inte bry mig. Fräs!

Stundens låt: "Numb" med U2.

Ordfattig & innerlig

Vi når nu.
Jag behöver dig.

En varm hand. Trygghet, tillit. Kärlek.

När får jag göra grått till blått igen?

Jag tänkte, varm i kropp, själ och hjärta ta vårens första dopp idag. Sjön lockade med sitt svala kluckande och sin mörka mystik. Men. Jag började från fel håll genom att försöka vada ner i djupet... Någonstans i lårhöjd tog det tvärstopp och jag rent fysiskt förmådde inte att doppa resten. Väl tillbaka på stranden var mina fötter svagt blå och benen skrikande röda. Nu, fem timmar senare fryser jag fortfarande om kroppen, men värmen inuti består och känslan av frihet... Den vill jag inte ens försöka klä i ord.

Dagens låt: "Berg och dalvana" med Kent.

Dagens ord: Åtrå.

Långfredag- In i lidandet.

Mat, dryck, hundar, barn och landet. Helt enkelt.

Dagens låt: "Crucify" med Tori Amos.

Dagens ord: Korsfästelse.

Jag kan flyga, jag är inte rädd

Jag måste hitta något mantra som skall påminna mig om, lära mig att uppskatta det fina jag har. Fina vänner, fina relationer, fin arbetssituation och mycket mer än så. Jag är så trött på att leva i det jag inte har, i tomhet.

Men det sitter så långt inne för mig... Jag är inte äppelkäck liksom.
Jag känner mig lika bekväm som Stig Helmer då han skall övervinna sin flygrädsla. Usch. Just nu vet jag inte ens om jag behöver lära mig att flyga eller att landa mjukt.

Kanske kan jag inte bli mindre miserabel än såhär innan saknaden och längtan slutar gnaga hål i mitt inre.
Kanske vågar jag inte bli mindre miserabel för att jag inte vet vem jag skulle vara då.

Jag och Stig H, like two peas in a pod.

Dagens ord: Fan.

Dagens låt: "Fan Fan Fan" med Thåström.

Doft av

Nu är påsken här och den tycker jag inte om.
Långfredagen är en ångestens dag, jag sörjer inte Jesus nämnvärt mycket, lidandet gestaltar jag finfint helt på egen hand. Det är märkligt hur gamla sår kan börja vara så just på årsdagar.

Dagens ord: Skaver.

Dagens låt: "Brustna hjärtans höst" med Lars Winnerbäck.

Ingen har sagt att du skulle finna skönhet.

Om man är en av dem som tycker sig ha sett självaste varandet i vitögat, så är det omöjligt att gå tillbaka, omöjligt att glömma vad man sett.
Jag tror det föds en styrka ur det.

Om man är en av dem som tycker sig ha blåst bort taskiga undanflykter och på så vis sett makten rakt in i dess döda ansikte, så kan man inte heller se världen ur någon annan vinkel. Man tror sig veta att det inte finns någon skönare vinkel än så.
Ur det föds det sannerligen en styrka.

Kärlek.
Ur den föds det en smärta, som i sin tur gör den som fortfarande orkar känna alls starkare, eller åtminstone mer uthållig.

Den som tidigt blev trasig och medveten om det.
Den som byggde sig hel och tog sig an utmaningarna.
Den som borde vara tacksam, men har svårt att se det fantastiska.

Nattbastu föder kreativitet och samtal som tar sig långt, långt in. Skapar ännu fler frågor utan svar. Leder fram till tårarna igen, till en gemenskap som synliggör Ensamheten.

Kan den som gick sönder någonsin bli hel?

Jag vill fly igen. Är det bara saknaden som tär så?

Dagens ord: Fager.

Dagens låt: "The winner takes it all" med Abba.

Som naglar mot glas

Som så vanligt då jag tänker/ känner/ är/ vill för mycket på samma gång slår förlamningen till. Handlingsförlamning, varandeförlamning. Stumhet. Så fick jag den briljanta idén att jag skulle peka på ett ord i ordlistan och blogga om det. Ordet blev "kura". Det hjälper mig föga, det är ju där jag är. Undanstoppad av mig själv, kurandes i hörnet.

Idag är gömstället mitt inte ensamt, inte svart, inte isande, men jag behöver sitta här. Jag behöver andas och stävja växtvärken. Jag vill vara själv. Jag vill gråta, men där tar det stopp. Distansen till någonting inom mig själv bygger murar och vägen till tårarna blir oframkomlig. Jag tror mig veta vad någonting är.

Jag har en vacker bild för ögonen.
En bild av en kvinna gestaltad som ett barn. Hon sitter kurandes i ett hörn, i ett av de rummen hon bodde i som barn. Hennes långa mörka hår skymmer de svarta ögonen. I hennes ögon bor sorgen, men även friheten. Hon gråter inte, för det vet hon att ingen i hennes närhet är värd. Hennes tårar, hennes ord är det dyrbaraste hon har.

Än idag ger hon ifrån sig minimalt av skatterna, de måste alltid förtjänas. Högst värderar hon blickar som nyanserat viskar hennes ögon hemligheter om att likhet finns. I de ögonblicken kan hon ge allt vad hon har bara för att hon vet att inget avkrävs henne.

Dagens låt: "Mannen i den vita hatten (tio år senare)" med Kent.

Dagens ord: Trådar.

Om att våga

Ibland kommer jag till insikt om vilket mod det kan bo i människan.

Kanske är det modet något av det vackraste som finns. Det symboliserar liv. Möjliggör liv.
Då modet står som segrare i striden så finns insikten där i sin klarhet, insikten om att du väljer ditt liv. Insikten om vem som bär ansvaret över dig.

Under helgen har människors mod skymtat fram lite här och var och skänkt mig tröst.

Dagens låt: "Stilla ro och nära" med Magnus Carlson.

Dagens ord: Hjärtevärme.

Psyktrick

Jag är inne i en period av "undrar vad som hade hänt om jag hade"... eller "om jag valt annorlunda den gången"...

Jag har sällan tänkt såhär och det stör mig något fruktansvärt. Det finns inget fruktbart i alla dessa tänk om. Jag vill inte sätta upp falska försvar för mig själv, allra minst då jag själv ser att det är det jag håller på med.

Dagens ord: Olater.

Dagens låt: "Ett liv för mig" med The Real Group.

Lösryckta tankar.

Könsneutral Äktenskapslag.

Sverige har prästvigt kvinnor i femtio år.

Drömmarna om ett kyrkobröllop lever vidare.

Och våren är kommen!

Dagens ord: Kamp.

Dagens låt: "Höga gärdet".