Trots att styrkan i mitt känsloliv inte riktigt känns verkar det vara som det brukar med mig i dessa lägen. En jäkla massa händer under ytan, under min absoluta medvetandenivå...
Efter att ha letat rätt på massa information om insemination för ensamstående och lusläst sidorna kom jag underfund med vad jag höll på med och blev rädd. Eller jag vet inte riktigt vad jag blev, men om jag använder orden rädd, chockad, förvånad, ledsen och stressad i en mix så kanske jag kommer i närheten av någon slags förvirrad känsla. Jag var redan ganska väl insatt i ämnet insemination, men inte för ensamstående. Jag har aldrig tidigare funderat på att skaffa barn själv, kanske gör jag inte det nu heller, men fingrarna knappade sig till de sidorna hur som helst...
Det fick mig att börja tänka på närhet, kåthet och ensamhet också. Det kändes nästan lite ironiskt med tanke på att jag ändå aldrig har sex på något sätt som skulle kunna göra mig gravid. Men ensam med barnlängtan är jag ju hur som helst. Det räcker nog för att komma in på den tankebanan. Jag funderar lite på om det är avsaknaden av närhet och intimitet som i alla fall bidrar till att jag har svårt att känna kontakten med mig själv. Att känna att kropp och själ hänger ihop. När jag så började tänka på hur länge sedan det är någon fick ta i mig på riktigt visste jag inte om jag borde skratta eller gråta, så jag gjorde både och samtidigt för det blev lite obehagligt.
Grubblar åter igen på hur jag kan kombinera mitt behov av att ha stark integritet och att samtidigt kunna ha någon nära. Jag saknar Trollet och hennes vishet. Saknar hur hon såg och hörde framför allt det jag aldrig sade. Hur hon aldrig kunde hota mig. Jag saknar hennes milda spegling och stenhårda krav. Jag saknar hur trygg jag kände mig då hennes blick lugnt vilade i mina ögon.
Jag saknar att prata med någon som förstår vad jag säger. Som förstår hur ord kan måla livet som bilder. Som förstår att en grå bild kan vara det vackraste som finns och att en som skimrar kan vara blaha och ingenting att ha. Men det är få som hör orden, förstår deras värde.
Idag lyssnar jag på all musik, men tar inte in någon.
Ordet som snurrat mest är otillräcklighet.
söndag 16 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar