"Jag fryser så förjordat"

Jag skrev tidigare en gång att jag inte brukar föredra att använda andras ord för att beskriva mina känslor. Det var sant, är det fortfarande, men jag tänker göra det igen.
Näst bäst på att beskriva det jag känner är min husgud och så här beskriver han mitt nu. Kära vänner, Lars Winnerbäck:

"Fru Bast hälsade på den natten, fri från alla domedagsdressyrer.Månen stod i zenit över ån. I Dionysos vinkapell satt älvorna och skåla' med satyrer.Vi hylla' vår förgängelse-demon. Det var sommar och Du skulle härifrån.Jag såg bjälken i mitt öga, men sån insikt hjälper föga när Fröja plockat ut sitt honorar. Då vill man skrika "Börja om och stanna kvar", men vem hör en sådan sliten kommentar;inga svar.Men stjärnorna föll, och älvor höll oss fånga i ett avsked under månen.Domedagsprofeter satt och grät, och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen.En kyss i Dionysos tête-à-tête; ett snedsteg av "förlåt" som jag förlät.För månen har en kraft som förnuftet aldrig haftoch aldrig får, och då går det dom det går.Sen vill jag skriva allt jag sett, så nån förstår, fast inga toner kan förklara hur jag mår.Och det blev sent, och det blev tyst, och när Bacchus hade kysst ossblev Du rädd och jag blev stel och Du sa "Allt det här är fel", men alla älvor höll oss kvaroch nu var döden uppenbarvid vårat avsked under månen.Och timmarna vi hade och som gick försvann med tanken bort i dimma.Vi vände innan Venus syntes klart,och landa' i en säng med valda ord och såg vår sista vargatimma.Satyrer vände hem från fläkt och fart. Det var lugnt och tyst, men knappast underbart.För är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet.Nu var vi två, men ensamheten smög sig på.Och den anföll med ett tal om allt jag inte kunde få och det såg Du, men du bad mig inte gå -men förstå.Det blev en sekund av enighet och en sekund av osynliga tårar.I Dionysos dissonans.En sekund var klarsynt och förstod att jag var en av tusen dårar,som hoppas harmoni och tolerans, men letar så febrilt i älvors dans.Så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument; och sagan fick det slut den skulle ha.Men det var sommar då och natten blev ju bra, så det var vackert men det såg jag först idag.Och när jag vandrar ut i kväll till Dionysos vinkapell,och ser satyrer höja glasoch älvor dansa i extas;jag vinglar sakta ner till ån och sänder hälsning därifråntill en Drottning under månen."

Snipp snapp snut.
Där var sagan slut.