Sömn

Jag känner avsaknad. Avsaknad av mycket, bland annat sömn... Jag försöker sätta ord på mina känslor men ser dem bara i bilder, som filmsnuttar i huvudet. Filmerna är vackra, som jag så ofta tycker att smärta är, men jag blir frustrerad. Frustrerad över avsaknaden av orden, med dem beskriver jag ändå min värld bäst. Jag vill veta... veta NU vad det är som snurrar i mig. Det känns som att en jätteprocess pågår, men jag själv är inte inbjuden till att närvara, till att påverka ett kommande beslut. Det värker och skaver i själen. Jag känner mig naken inför alla utom mig själv... Jag tycker inte om den känslan.
En fin vän (vi kan kalla henne Fimpen) sade till mig här om dagen att det kanske är bra att orden saknas, för att stora vackra ord kan bli så urvattnade, i slutänden bara vara ord utan bakgrund och betydelse. Jag fnös åt henne ty orden känns allt som oftast som allt jag äger. Som mitt starkaste vapen i en hård och kall värld... Men jag backar där nu, förstår att hon kan ha en poäng och det känns jäkligt tråkigt!
Jag saknar också Spökets sinnlighet och värme.
Ordet för dagen får bli koprolali... Jag har som skrivet tappat de vackra orden.
Sömn får bli receptet för att bota avsaknaden av just denna, förhoppningsvis kan en piggare hjärna ge mig en lite mer kreativ morgondag.