Livshunger

Sitter sömndrucken, lite överraskad över att vissa insikter kan slå mig med så stor kraft och häpnad gång på gång. Att det är så lätt för mig att glömma det jag redan vet om mig själv, det jag aldrig borde kunna glömma för att det är en av min själs nycklar.

Jag laddade som planerat musikspelaren igår. Valde med värme, omsorg och kärlek ut ett axplock med låtar som rör vid mig, som får mig att känna mig verklig, mer levande och mindre... abstrakt. En mix som min vän Stabil skulle ha kallat för begravningsmusik.
Då dagen idag började, tidigt som sjutton, i det som andra brukar kalla "vardagen" blev jag ruskigt irriterad då jag hittade ytterst få låtar som passade in i dagens sinnesstämning... Till en början blev jag mest arg för att jag då istället tvingade lyssna till mina "medmänniskors" snorande, hostande och alltför privata mobilkonversationer istället, men under dagen har det skavt lite under mitt medvetande. Det har skavt att en perfekt låtmix komponerad en dag, dagen efter kan spela an på så fel strängar där inne i själen att jag hellre lyssnar på snor.

Sedan kom den... nu, alldeles nyss. Insikternas insikt. Igen.
Jag lever ju.
Det kanske låter som något för dig uppenbart, något självklart, men det har inte alltid varit så för mig.
Jag har varit död, även om det nu var några år sedan och tydligen glömmer jag fortfarande ibland bort att den förvirrning och det mörker jag ibland känner inte är detsamma. Inte är död.
Någon sade en gång till mig att det är det här som är livet.
Jag kan knappt fatta att jag glömde det igen.

Jag ska ta med mig hennes milda ord om livets insikter och självtillit in i den annalkande sömnen.
Ta med mig min nygamla insikt till min morgondag. In i det jag aldrig skulle kalla min vardag, då jag aldrig haft en dag som liknat den andra mer än i den rent praktiska tillvaron, men där befinner jag mig ju relativt lite i jämförelse med all tid som spenderas i dagdrömmarnas land.