Nattens sötma bär en ljuv smak och jag. Jag har mer att säga än på mycket länge. Varma, inte säskilt bittra ord alls, varma inte särskilt bittra känslor alls. Kanske bär de endast på ett par skärande stråk.
Men nu är timman för sen och morgondagen alldeles för krävande. Jag väljer att suga på känslosvallen en stund till. Men jag har en låt för natten och jag lämnar den med en tanke som kan dröja sig kvar, kanske kan den föda nya tankar; det sägs att zebror är randiga, själv väljer jag att se dem målade i en färg full av strimmor.
Och ordet..? Varför inte helhet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken fin sång. /Marie A
Vad fint att den gladde dig, jag håller med, den är fantastisk! :)
Skicka en kommentar