Inställningen är viktig har jag hört

Jag gick ut för att ta mig en promenad, kvällen är ljum och ljuv. Gräset har växt och bildat små ängar längs mitt promenadstråk och jag ville skutta mig genom en av dem, men hindrades av tankar om ormar och hålor. När började jag tänka på sådant? När slutade jag skutta genom ängar av rädslan för tilltygade lemmar?

Tankarna lockade mig in på villospår och promenaden blev lång. Jag är i ett skumt känslotillstånd, jag känner mig mörk, men lockas ändå lätt till skratt. Jag gick förbi en person som fastnade med sitt metspö i ett träd och jag skrattade i hemlighet. Mindes den gången jag fick en segelbåt på kroken och blev varm. De senaste dagarna har människor sett mig som tokrolig. Ironi och sarkasmer är det jag lättast når och det roar. Människor beter sig lika skumt som jag känner mig och jag tänker att det troligtvis hänger ihop. Livets delar brukar hänga ihop har jag lärt mig.

I min ena hand är livslinjen av. Den bryts av ett ärr ifrån ett sår som jag fick då jag var barn. Att det sitter där och hur jag fick det känns också ganska ironiskt om än på det lite mindre roande viset. Jag uppskattar på ett sätt min ärrade kropp, ty den vittnar om en ärrad insida. Kanske är det de synliga ärren ihop med min blick som gör att människor som vill komma mig nära hanterar mig varsamt. Inte varsamt som i försiktigt, utan mer varsamt som i inkännande. Kanske visar jag nu för tiden att jag är trygg och att jag uppskattar lugn och tydlighet.

Jag lämnar snart staden för några dagar igen. Den här gången får datorn faktiskt stanna hemma, jag tänker att otillgänglighet kan göra mig gott. Kanske att mobilen har täckning ibland, för den som vill känna närheten och som samtidigt har numret.

Dagens låt: "Du kanske var på Holmön" med Säkert!
Kanske är det dit jag ska.

Dagens ord: Skrinda. Det måste ju vara ett av de i särklass vackraste orden, mig lockar det till milslånga drömtrådar.

Det har tagit mig två dagar att blanda min mp3a med låtar som jag tror mig behöva under dessa dagar. Tvåtusen låtar, men om en enda viktig låt kommer saknas så får jag nog panik.

Jag tänker med ett vårskrik springa mig igenom en äng under de närmsta dagarna.

Och jag tänker filosofera runt orden "om minnen trängs med allt som aldrig blev av", för jag tänker aldrig låta mitt liv bli så. Och så tänker jag ha det roligt som attan. Jag vet någon som ofta säger till dem hon håller av att det sitter i huvudet, att det du drömmer formar ditt liv och det tänker jag jobba på nu.

Om jag inte minns helt fel så är hon som brukar drämma till med den repliken just jag.