Försvarslös

Någon sade att jag måste vara mer generös mot mig själv. Generös nog för att orka andas precis varje dag. Jag rynkade näsan åt förslaget då metoden hon förespråkade var av det gamla slaget, den typ av sätt som jag för länge sedan förkastat då det rör just mig.

Hennes argument är många och tunga. Hon ställer mig mot en vägg och jag tror att jag där och då inser att hon har rätt. Ett tungt slag med ett tungt fall som utgång. Varför känns det alltid som att bara jag faller, som att jag är den enda som känner mig otillräcklig? Jag vet ju att det inte är så.

Kanske att hon har rätt. Jag vill tro så. Jag vill hoppas men det blir halvdant. Min hjärna känns som inredd med bomull och jag känner mig villrådig och blank.

Dagens låt: "Ingen soldat" med Lars Winnerbäck. Ja, jag kanske är enformig, men så kan det vara.

Dagens ord: Hud.