Det finns ett ämne som jag tänkt skriva om ett tag nu men inte kunnat, kan nog fortfarande inte men jag kan nämna rubriken. Hösten. Jag tänker att den är här nu. Den har kommit och den ger mig precis vad den brukar ge mig. Melankolin har lagt sig som en slöja över mitt varande och jag analyserar, problematiserar och spänner käkarna.
Jag fryser på insidan och undrar vad det finns för mening. Vill bli värmd. Jag tar ett spjärn mot de som finns i min närhet och trycker till hårt, skjuter dem bort. Längtar bort. Längtar hem. Ja, kanske längtar jag bara hem.
Jag brukar vara kommunikativ, men jag brister. Är i tystnad och vantrivs. Är i mig och vantrivs.
"Kom ljuva krysmynta kom hjärtansfröjd".
Dagens ord: Eko.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Får mig att tänka på Afzelius Höst
Det går emot höst, det börjar bli kallt,
Det blir alltmer gott att vara inne.
Snart är den här, betraktelsens tid
Då sommaren bara är ett minne.
Man börjar få tid att se till varann,
Man får alltmer lust att va' tillsammans.
Det blir alltmer värt, när vinden tar I,
Att känna en närhet till nå'n annan.
Det börjar bli dags att njuta den tid
Då alla färger är som vackrast,
Det börjar bli dags att njuta den tid
Då man skall skörda allt man sått.
Så låt det bli höst, vad rör det väl mej
Så länge din varma kropp pulserar.
Låt vinden ta I, du ligger ju här;
Min älskling, jag önskar inget mera.
Det var en varm kommentar och orden föder i mig en strävan. Kanske är det vad hösten skall vara till. Att skörda det en sått.
Skicka en kommentar