Flydda tider är nutid

Allt är vändbart åt så många håll.

Vissa dagar är sökaren i mig nöjd. Nöjd över vetskapen att sökandet aldrig behöver sluta. Om jag vill kan jag leta mig vidare till dess att min sista dag är kommen. Det är fina dagar. Fridfulla dagar.

Det är de andra dagarna som gör mig bekymrad. Dagarna som fylls av mitt grunnande över vad det är jag vill nå gör mig ont.

Ibland är jag dålig på att hantera den smärtan, jag blir destruktiv och försöker fly. Sedan sitter jag hemma, det kan vara en helt vanlig tisdag och känner mig nästintill lamslagen. Jag försöker plocka upp bitar, jag saknar och jag bannar mig själv. För helt ärligt... Jag vet ju redan att jag inte kan fly min egen känsla.

Jag har farit som en virvelvind, skrattat och socialiserat. Jag umgås med nya människor och jag är en rolig och förförisk liten prick, ända fram tills då stället stänger. Då retirerar jag. Mumlar något om varför jag måste gå hem och dagen efter är det bara jag och min ångest kvar.

Balans har aldrig varit för mig. Jag vill ju bara så mycket mer.

Dagens ord: Bakfylla. Ibland betyder ordet så väldigt mycket mer än bara det att alkoholen lämnar blodomloppet.

Dagens låt: "Kvar i nått jag lämnat" med Melissa Horn.