Som den djupaste sommar

Det är höst med allt vad det innebär. Torra dagar är ruskigt kyliga och löven krispar sönder under fötterna. Blöta dagar halkar en istället på dem. Händerna fryser där de hårt knutna vilar i fickorna, jag glömmer oftast vantarna hemma på morgonen.

På insidan är det varmt och jag nynnar och ler. Jag längtar tills kvällen kommer med sitt mörker, thé och tända ljus.

Dagens ord: Vildlejon.

Blyghet och tydliga smaksinnen.

"Det finns inget mer sällsynt i världen än livet. De flesta människor existerar bara."

Jag känner minst två personer som verkligen lever, den ena av dem är jag själv. Det märkliga är att vi verkar vilja leva ut med varandra.

Dagens ord: Hud.

Att snabbt bli beroende...

...

Av någon, kan efter ganska så många levnadsår visa sig vara löjligt enkelt.

Bra eller dåligt, vad fan vet jag. Ibland bara är det.

Dagens ord: Upplåst.

Dunkande

Att lära känna någon som redan från start betyder mycket och som dagligen fördjupar det bestående avtrycket är ju skrämmande som fan.

Tankar om förgängligheten skakar mig lite och jag motarbetar mina flyktimpulser. Jag vill inte fly då allt utom rädslan uppmanar mig att stanna.

Det bubblar i mig och skrattet ligger nära till hands, till och med i sömnen.

Dagens ord: Förälskelse.

Töntig

Ibland får jag som nojjan och tänker att jag inte kan skriva ner mina tankar här, tänk om ett plus ett blir två för folk ibland. Jag vill verkligen inte bli blottad så. Det är töntigt.

Jag är töntig på sjukt många sätt just nu. På bra sätt.

Så där bara.

Med sötsur topping tack!

Idag skall jag möta min största rädsla. Jag är mest rädd för att jag skall komma fram till att allt varmt är en ram som jag själv sätter upp. En ram, en given form utan innehåll.

Eller det är förresten inte helt sant. Tänk om min tänkta form visar sig ha det varma och vackra innehåll som jag föreställer mig? Och tänk om även jag besitter önskvärda egenskaper?

Det är dags att leva fullt ut i min nya verklighet nu. Attans vad det skrämmer mig.

Fan vad livet kan vara sprött och bländande vackert. Kittlande. Lockande.



Dagens ord: Spegel.

Utmaningar

Att utmanas är underbart då orken finns. Och det gör den.

Jag utmanas av mina vänner, jag utmanas av mitt jobb och framförallt utmanas jag av mig själv. Just idag älskar jag det! Jag ser vart mina gränser går och jag ser vilka av dem som måste klivas över och vilka som måste få vara kvar. Jag känner tydligt vart jag mår bra.

Detta kära ni är en dag att minnas.

Dagens ord: Stolt.

Dagens låt: "Ung och stolt" med Eva Dahlgren.

Att säga ingenting.

Jag kom på idag att jag aldrig skrev något brev. I två dagar satt jag med "dokument 1" framför mig. Det förblev tomt och det födde känslan av ett gapande hål mitt i bröstet. Ja, det skapade nog ett hål mitt i bröstet och en känsla av att hjärtat ramlat ut. Jag tittade neråt och där fanns inget hål och hjärtat satt med andra ord kvar precis där det bör sitta. Då kom insikten om att jag inte vill lämna dig ett brev. Jag vill aldrig mer att mina ord skall kännas tomma då de är fulla av liv, så jag behåller dem för mig själv, där de får förbli innerliga.

Jag växer fritt nu. Jag saknar dig, men ser nu att jag är duktig på att bygga luftslott. Jag lämnar mina drömmar i intet och det stärker mig. Jag stärks av något som jag trodde skulle göra mig bitter.

Någon räcker ut sin hand. Den är varm och trygg, fast hon beskriver den som darrande och otillräcklig. Jag väljer att fatta den, med allt vad det innebär. Hon undrar vart jag vill föra henne och jag svarar med all ärlighet jag har, jag vet inte, men snälla stanna tills jag vet.

Snälla stanna tills jag vet.

Dagens låt: "Fall fritt" med Melissa Horn.

Dagens ord: Sårbar.

Att leva kan vara mycket

Att känna att det är en triumf att finnas till är ett sätt att möjliggöra liv.

Fuck off and...

Jag fattar inte varför jag alls bryr mig om vad andra tycker om mina livsval. Jag blir ifrågasatt och granskad av människor som inte ens är delaktiga eller inbjudna. Sluta fan upp med att titta utåt och klaga, projicera inte dina rädslor på mig. Om du en hel dag skulle orka med att titta in i dig själv och rannsaka det lika hårt? Lev ditt eget jävla liv. Om det är så galet vad jag och de mina gör så får du fan syna dig och komma fram till vad du är rädd för.

Mig äger du inte och relationen vår har aldrig känts skörare.

Jag tänker fortsätta att välja ärligheten. Om jag inte duger i dina ögon så är det faktiskt bara ditt problem.

Dagens ord: Förbannad.

Dagens låt: "Jackies strength" med Tori Amos.

NoName

Jag borde verkligen bli mer skrämd än vad jag blir.

Hur vet en vad som är att göra rätt?

Jag vill ha mer och låter mig dras in, jag lever och väntar på smällen.

Tänk om allt är en luftbubbla?

Tänk om det inte är det?

Dagens ord: Tjusas.

Dagens låt: "Järnvägsspår" med Lars Winnerbäck.

Mera händer

Det är märkligt då en lyckas vara naken på flera sätt på samma gång. Det är som att den mentala och emotionella nakenheten gör huden mer känslig. Jag berättar om trasiga tider, hon berättar om rädslor och vi är väldigt lika. Den likheten kan bli destruktiv, men den kan likväl bli magisk.

Jag kluckskrattar, vilket föder mer skratt och mitt i all sårbarhet gror något ärligt. Jag har ingen aning om vad det är, men jag vet att det föder en härlig energi.

Dagens ord: Läppar.

Verklig

Om jag inte var så sömnig skulle jag skriva ett långt inlägg. Det skulle handla om vilja, längtan och sammanhang. Det får bli en annan dag helt enkelt, men då känslan av själva varandets härlighet når mig, ja, då vill jag allt.

Dagens ord: Sprudla.

Dagens låt: "Give a little bit" med Nina Persson.

Ljust

Mina sambosar vet allt hur de skall få mig till kvitter på morgonen.

Flydda tider är nutid

Allt är vändbart åt så många håll.

Vissa dagar är sökaren i mig nöjd. Nöjd över vetskapen att sökandet aldrig behöver sluta. Om jag vill kan jag leta mig vidare till dess att min sista dag är kommen. Det är fina dagar. Fridfulla dagar.

Det är de andra dagarna som gör mig bekymrad. Dagarna som fylls av mitt grunnande över vad det är jag vill nå gör mig ont.

Ibland är jag dålig på att hantera den smärtan, jag blir destruktiv och försöker fly. Sedan sitter jag hemma, det kan vara en helt vanlig tisdag och känner mig nästintill lamslagen. Jag försöker plocka upp bitar, jag saknar och jag bannar mig själv. För helt ärligt... Jag vet ju redan att jag inte kan fly min egen känsla.

Jag har farit som en virvelvind, skrattat och socialiserat. Jag umgås med nya människor och jag är en rolig och förförisk liten prick, ända fram tills då stället stänger. Då retirerar jag. Mumlar något om varför jag måste gå hem och dagen efter är det bara jag och min ångest kvar.

Balans har aldrig varit för mig. Jag vill ju bara så mycket mer.

Dagens ord: Bakfylla. Ibland betyder ordet så väldigt mycket mer än bara det att alkoholen lämnar blodomloppet.

Dagens låt: "Kvar i nått jag lämnat" med Melissa Horn.