Gnäll

Jag vet inte hur ni gör för att finna balans. Jag vet inte om ni tycker att det är svårt.

För mig är det livets gåta tror jag. Nyckeln. Till vad vet jag inte riktigt, därför kanske sökandet efter balansen bara är rent av korkat. Men jag vill ha det stadigt under fötterna. Känna att marken håller.

Jag Jobbar mer än jag pluggar. Det känns bra, för det är roligt, men jag blir trött. Ergo, inte balans. Det jobbar jag på att jämna ut. Det går sådär, nästa termin funderar jag på att tacka ja till det där heltidsarbetet jag blivit erbjuden. Kemikalierna i min kropp ger mig mer energi än jag kan göra av med, så på kvällen får jag tillsätta ytterligare lite mer ämnen för att kunna varva ner och sedan, eventuellt kunna sova. Det är inte heller balans. Läkaren jobbar på att jämna ut det hela. Det går också sådär. Fler mediciner, högre doser blir oftast svaret, men han är duktig och han lyssnar. Jag får vara människa i mötet med honom, en människa som är experten på och och med tolkningsföreträdet över mitt liv.

Jag rider högt på vågorna, surfar över och erövrar världen. Det skulle vara mycket roligare att göra det om jag slapp veta att kraschen alltid är nästa steg.