Sliten Kommentar

Kanske gjorde jag fel

2010-12-28T15:39:00.000+01:00

Kanske gjorde jag vad jag kunde.

Kanske var det rätt.

2010-12-15T16:06:00.001+01:00

Jag undrade en gång om den som gick sönder någonsin kan bli hel.

Jag undrar än.

En endaste ledig dag

2010-12-15T15:07:00.002+01:00

Idag är jag ledig. Den första dagen på flera veckor och allt jag vill göra är att skriva.

Jag vill skriva till Dig och förklara Allt. Kära Du.
Jag har ont och jag drar mig undan, precis så som du brukar göra. Då står jag pall, det gör inte du nu och jag orkar inte visa att jag bryr mig.

Jag vill bara vara.

Jag åkte bort några dagar för att helt komma undan dig och nu är du alldeles desperat. Du sträcker dig mot mig så långt du bara når och nu står jag i ett hörn här i min tillflyktsort. Här i mitt andningshål. Jag borde kanske känna sympati, men du gör mig bara vansinnig.

Låt mig andas.

Låt mig slicka sår.

Hur mycket luft och sårslickande har inte du fått utrymme till?

En endaste ledig dag. Låt mig få ledigt även från Dig.

2010-10-14T15:50:00.001+02:00

Jag undrar när min omgivning skall lära sig att bara ge mig en öm kram, att bara smeka mig medhårs då jag ligger ner och sparkar mig trött.

Gnäll

2010-10-12T12:24:00.003+02:00

Jag vet inte hur ni gör för att finna balans. Jag vet inte om ni tycker att det är svårt.

För mig är det livets gåta tror jag. Nyckeln. Till vad vet jag inte riktigt, därför kanske sökandet efter balansen bara är rent av korkat. Men jag vill ha det stadigt under fötterna. Känna att marken håller.

Jag Jobbar mer än jag pluggar. Det känns bra, för det är roligt, men jag blir trött. Ergo, inte balans. Det jobbar jag på att jämna ut. Det går sådär, nästa termin funderar jag på att tacka ja till det där heltidsarbetet jag blivit erbjuden. Kemikalierna i min kropp ger mig mer energi än jag kan göra av med, så på kvällen får jag tillsätta ytterligare lite mer ämnen för att kunna varva ner och sedan, eventuellt kunna sova. Det är inte heller balans. Läkaren jobbar på att jämna ut det hela. Det går också sådär. Fler mediciner, högre doser blir oftast svaret, men han är duktig och han lyssnar. Jag får vara människa i mötet med honom, en människa som är experten på och och med tolkningsföreträdet över mitt liv.

Jag rider högt på vågorna, surfar över och erövrar världen. Det skulle vara mycket roligare att göra det om jag slapp veta att kraschen alltid är nästa steg.

Tugga, svälj.

2010-10-01T11:07:00.002+02:00

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kronisk_sjukdom

Ett annat exempel är bipolär sjukdom.

På Ted Gärdestadsgalan 2005 sjöng Helen Sjöholm och Freddie Wadling "i den stora sorgens famn", det var vackert det. Klippet finns på youtube för den som undrar om det verkligen kan stämma, eller för den som vet att det stämmer.

Ibland går jag ut i skogen för att skrika rakt ut. För att se om lungorna håller.

Det gör de varje gång.

Jag är så stark. Så skör.

Alltid kommer det att vara så.

Falla Mjukt

2010-09-10T12:02:00.002+02:00

Det är en av de här dagarna. Jag håller persiennen nere i mitt nya hem, ligger kvar i sängen med datorn som enda sällskap. Spotify och de välbekanta låtarna. Rösterna som skär i min själ, då de samtidigt vaggar mig trygg.

Det är tårarna som inte vill komma, de som bränner mina ögonlock, ögonlocken som jag önskar fick förbli stängda. Det är vemodet och det är fallet som kommer av att inte orka hålla kvar i halmstrået.

Det är hösten.

Det är tankarna om hur jag kan vara så uppskattad i mitt jobb, där jag är ett stöd för människor som lever i tras. Själv lever jag med en sjukdom, som hela mitt liv kommer att leverera tras.

Det är dagarna som dessa, då jag "jobbar hemifrån". Det finns ibland en önskan att de såg mig dessa dagar, liggandes under täcket, svettandes, inlindad i ett lakan som påminner om bältesläggningar från förr. En ångest som fortfarande når mig, där svaret ibland, fortfarande stavas stesolid.

Jag faller. Jag vill dö. Jag vill samtidigt helst bara kunna andas.

Jag tar mitt vita lilla piller, låter hjärnan ombäddas av bomull och låter mig sova. Sover bort ångest och skam.

Om ett par timmar kommer jag att vakna igen. Vakna och längta tills fästmön kommer hem från jobbet. Fredagsmys med samtal, god mat och film.

Varm hud och fina ord.

http://www.youtube.com/watch?v=g81NXjYmmHM

En liten ordexplosion

2009-11-17T18:51:00.002+01:00

De slitna kommentarerna har sinat ut.

Bloggen startades som en plats för mig att nå ut med ord, i syftet att slippa vara den enda som bar dem. Jag bär ej längre det behovet. Jag skriver fortfarande mycket, men av andra skäl och de orden får gärna vara mina egna.

Trycket på insidan är borta. Det finns personer som ser och hör mig nu, människor som helar. Jag känner mig fri i själen och faktiskt lycklig. Mina bekymmer och grunnanden är av vardaglig art och den existentiella ångesten är således hanterbar.

Jag lever i en vardag som jag älskar, med någon jag älskar. Utan tvekan älskar hon tillbaka och för första gången befinner jag mig i en tvåsamhet med någon som lyfter mig.

Är det inte konstruktivt, så säg?

Kanske kommer jag tillbaka med fler slitna kommentarer, livet skrivs ju som bekant inte i sten. Vem vet om jag kommer att trampa på mig igen.

Kanske ploppar en ny blogg med ett annat syfte upp. För den som vill finns min mailadress här på sidan och det är bara att skriva till mig, jag svarar så gärna. Kanske vill någon dela med sig av sin låt för dagen...

Jag vill tacka er som läst. Ni har gett mig mycket med er närvaro och med era mail och kommentarer.

Tack och bock! Nu drar jag vidare med ryggen rak och med fanan i topp.

Dagens ord: Liv.

CheesySleesy, men ändå

2009-11-05T13:27:00.002+01:00

Då jag mår riktigt riktigt bra skriver jag inte så mycket om mina känslor. Det kan bero på tidsbrist, ordbrist, eller måhända bara att behovet av att skriva av mig minskar.

Lite beror det på integritet också.

Jag skall förbättra mitt känslospråk rörande lycklig, besvarad nykärlek och sedan skall jag smälla av en ordraket av känslor.

Dagens ord: Tvåsamhet.

I hemlighet

2009-11-02T21:15:00.001+01:00

Jag smygkikar på henne och låtsas jobba framför datorn. Hon är vacker och min insida värms.

Allt känns så starkt i hennes närhet.

Som den djupaste sommar

2009-10-31T10:33:00.002+01:00

Det är höst med allt vad det innebär. Torra dagar är ruskigt kyliga och löven krispar sönder under fötterna. Blöta dagar halkar en istället på dem. Händerna fryser där de hårt knutna vilar i fickorna, jag glömmer oftast vantarna hemma på morgonen.

På insidan är det varmt och jag nynnar och ler. Jag längtar tills kvällen kommer med sitt mörker, thé och tända ljus.

Dagens ord: Vildlejon.

Blyghet och tydliga smaksinnen.

2009-10-30T19:20:00.003+01:00

"Det finns inget mer sällsynt i världen än livet. De flesta människor existerar bara."

Jag känner minst två personer som verkligen lever, den ena av dem är jag själv. Det märkliga är att vi verkar vilja leva ut med varandra.

Dagens ord: Hud.

Att snabbt bli beroende...

2009-10-29T23:27:00.001+01:00

...

Av någon, kan efter ganska så många levnadsår visa sig vara löjligt enkelt.

Bra eller dåligt, vad fan vet jag. Ibland bara är det.

Dagens ord: Upplåst.

Dunkande

2009-10-23T18:31:00.002+02:00

Att lära känna någon som redan från start betyder mycket och som dagligen fördjupar det bestående avtrycket är ju skrämmande som fan.

Tankar om förgängligheten skakar mig lite och jag motarbetar mina flyktimpulser. Jag vill inte fly då allt utom rädslan uppmanar mig att stanna.

Det bubblar i mig och skrattet ligger nära till hands, till och med i sömnen.

Dagens ord: Förälskelse.

Töntig

2009-10-22T16:09:00.002+02:00

Ibland får jag som nojjan och tänker att jag inte kan skriva ner mina tankar här, tänk om ett plus ett blir två för folk ibland. Jag vill verkligen inte bli blottad så. Det är töntigt.

Jag är töntig på sjukt många sätt just nu. På bra sätt.

Så där bara.

Med sötsur topping tack!

2009-10-16T08:38:00.002+02:00

Idag skall jag möta min största rädsla. Jag är mest rädd för att jag skall komma fram till att allt varmt är en ram som jag själv sätter upp. En ram, en given form utan innehåll.

Eller det är förresten inte helt sant. Tänk om min tänkta form visar sig ha det varma och vackra innehåll som jag föreställer mig? Och tänk om även jag besitter önskvärda egenskaper?

Det är dags att leva fullt ut i min nya verklighet nu. Attans vad det skrämmer mig.

Fan vad livet kan vara sprött och bländande vackert. Kittlande. Lockande.

Dagens ord: Spegel.

Utmaningar

2009-10-15T22:26:00.002+02:00

Att utmanas är underbart då orken finns. Och det gör den.

Jag utmanas av mina vänner, jag utmanas av mitt jobb och framförallt utmanas jag av mig själv. Just idag älskar jag det! Jag ser vart mina gränser går och jag ser vilka av dem som måste klivas över och vilka som måste få vara kvar. Jag känner tydligt vart jag mår bra.

Detta kära ni är en dag att minnas.

Dagens ord: Stolt.

Dagens låt: "Ung och stolt" med Eva Dahlgren.

Att säga ingenting.

2009-10-14T16:05:00.003+02:00

Jag kom på idag att jag aldrig skrev något brev. I två dagar satt jag med "dokument 1" framför mig. Det förblev tomt och det födde känslan av ett gapande hål mitt i bröstet. Ja, det skapade nog ett hål mitt i bröstet och en känsla av att hjärtat ramlat ut. Jag tittade neråt och där fanns inget hål och hjärtat satt med andra ord kvar precis där det bör sitta. Då kom insikten om att jag inte vill lämna dig ett brev. Jag vill aldrig mer att mina ord skall kännas tomma då de är fulla av liv, så jag behåller dem för mig själv, där de får förbli innerliga.

Jag växer fritt nu. Jag saknar dig, men ser nu att jag är duktig på att bygga luftslott. Jag lämnar mina drömmar i intet och det stärker mig. Jag stärks av något som jag trodde skulle göra mig bitter.

Någon räcker ut sin hand. Den är varm och trygg, fast hon beskriver den som darrande och otillräcklig. Jag väljer att fatta den, med allt vad det innebär. Hon undrar vart jag vill föra henne och jag svarar med all ärlighet jag har, jag vet inte, men snälla stanna tills jag vet.

Snälla stanna tills jag vet.

Dagens låt: "Fall fritt" med Melissa Horn.

Dagens ord: Sårbar.

Att leva kan vara mycket

2009-10-13T21:57:00.001+02:00

Att känna att det är en triumf att finnas till är ett sätt att möjliggöra liv.

Fuck off and...

2009-10-13T15:57:00.004+02:00

Jag fattar inte varför jag alls bryr mig om vad andra tycker om mina livsval. Jag blir ifrågasatt och granskad av människor som inte ens är delaktiga eller inbjudna. Sluta fan upp med att titta utåt och klaga, projicera inte dina rädslor på mig. Om du en hel dag skulle orka med att titta in i dig själv och rannsaka det lika hårt? Lev ditt eget jävla liv. Om det är så galet vad jag och de mina gör så får du fan syna dig och komma fram till vad du är rädd för.

Mig äger du inte och relationen vår har aldrig känts skörare.

Jag tänker fortsätta att välja ärligheten. Om jag inte duger i dina ögon så är det faktiskt bara ditt problem.

Dagens ord: Förbannad.

Dagens låt: "Jackies strength" med Tori Amos.

NoName

2009-10-12T22:52:00.003+02:00

Jag borde verkligen bli mer skrämd än vad jag blir.

Hur vet en vad som är att göra rätt?

Jag vill ha mer och låter mig dras in, jag lever och väntar på smällen.

Tänk om allt är en luftbubbla?

Tänk om det inte är det?

Dagens ord: Tjusas.

Dagens låt: "Järnvägsspår" med Lars Winnerbäck.

Mera händer

2009-10-09T14:35:00.003+02:00

Det är märkligt då en lyckas vara naken på flera sätt på samma gång. Det är som att den mentala och emotionella nakenheten gör huden mer känslig. Jag berättar om trasiga tider, hon berättar om rädslor och vi är väldigt lika. Den likheten kan bli destruktiv, men den kan likväl bli magisk.

Jag kluckskrattar, vilket föder mer skratt och mitt i all sårbarhet gror något ärligt. Jag har ingen aning om vad det är, men jag vet att det föder en härlig energi.

Dagens ord: Läppar.

Verklig

2009-10-08T23:05:00.004+02:00

Om jag inte var så sömnig skulle jag skriva ett långt inlägg. Det skulle handla om vilja, längtan och sammanhang. Det får bli en annan dag helt enkelt, men då känslan av själva varandets härlighet når mig, ja, då vill jag allt.

Dagens ord: Sprudla.

Dagens låt: "Give a little bit" med Nina Persson.

Ljust

2009-10-07T08:56:00.001+02:00

Mina sambosar vet allt hur de skall få mig till kvitter på morgonen.

Flydda tider är nutid

2009-10-06T13:29:00.004+02:00

Allt är vändbart åt så många håll.

Vissa dagar är sökaren i mig nöjd. Nöjd över vetskapen att sökandet aldrig behöver sluta. Om jag vill kan jag leta mig vidare till dess att min sista dag är kommen. Det är fina dagar. Fridfulla dagar.

Det är de andra dagarna som gör mig bekymrad. Dagarna som fylls av mitt grunnande över vad det är jag vill nå gör mig ont.

Ibland är jag dålig på att hantera den smärtan, jag blir destruktiv och försöker fly. Sedan sitter jag hemma, det kan vara en helt vanlig tisdag och känner mig nästintill lamslagen. Jag försöker plocka upp bitar, jag saknar och jag bannar mig själv. För helt ärligt... Jag vet ju redan att jag inte kan fly min egen känsla.

Jag har farit som en virvelvind, skrattat och socialiserat. Jag umgås med nya människor och jag är en rolig och förförisk liten prick, ända fram tills då stället stänger. Då retirerar jag. Mumlar något om varför jag måste gå hem och dagen efter är det bara jag och min ångest kvar.

Balans har aldrig varit för mig. Jag vill ju bara så mycket mer.

Dagens ord: Bakfylla. Ibland betyder ordet så väldigt mycket mer än bara det att alkoholen lämnar blodomloppet.

Dagens låt: "Kvar i nått jag lämnat" med Melissa Horn.

Andras ord

2009-09-30T18:14:00.000+02:00

Då mina egna ord är för många.

Om och om och om och om igen och om om inte fanns

2009-09-28T17:59:00.003+02:00

Ett tomt dokument på datorn känns idag precis lika dramatiskt som ett vitt papper och en hand som inte vet hur bokstäverna skall formas till bokstäver. Det känns som att problemet sitter i handen, det är självklart inte sant. Problemet sitter, som alltid i huvudet.

Det som ännu heter "Dokument 1" och som skrivet är tomt skall bli ett brev. Ett brev till Dig. Tidigare hette du Spöket, jag vet inte vad du skall få kallas nu, just nu då du är verklig i en ömtålig verklighet. "Drömmen" kom upp i mitt huvud, men jag vill ju inte ha dig som en dröm. "Verkligheten" blir ju också jävligt fel, för vem vet ens längre vad verklighet är? Jag vill inte behöva göra den till en definitionsfråga, inte i privatlivet.

I mitt huvud ekar en Kentlåt. "Jag fick ett brev, ett riktigt brev med frimärken". Det kommer inte du få, du kommer få ett mail som du antagligen inte vill ha.

Idag känns det som att mitt varande är ett hus av kort. Igen. Ett enda digitalt tecken fick mitt hus att rasa och bli till ett virrvarr av färger och tecken som är svåra att tolka.

Mitt i allt snurr föds en fråga som kanske måste konkretiseras närmre i ett mer privat rum. Tillit saknas, sår blottas, jag försöker skyla strupen och undrar. Om jag aldrig någonsin mer skulle kunna förlora dig, hur kan jag då någonsin komma dig närmre än vad jag är idag?

Dagens låt: "Aldrig riktigt slut" med Lars Winnerbäck.

Dagens ord: Saknad. Skakar.

Beröringspunkter

2009-09-24T21:28:00.003+02:00

Nu tänkte jag fortsätta vara konstruktiv och livsbejakande, kanske lyckas jag med att stärka upp det som gror här inne. Jag väljer så natur, människor och vatten för några dagar igen och låter datorn stanna hemma. Den symboliserar ju trots allt jobb, vardag och omvärldskontakt på ett sätt som inget annat. Mänsklig nyfikenhet och närhet verkar ha blivit mitt nya vinnande koncept.

Sköt om er under helgen!

Dagens ord: Satsa.

Dagens låt: "Blowin in the wind" med Bob Dylan.

Frågorna utgör svaren.

Jag säger ja

2009-09-23T17:41:00.003+02:00

Jag tänker att det är nu det händer, det är nu jag ser valen jag inte sett på så länge. Vissa val känns alldeles främmande nya. Fina. Rena.

Jag har varit min egen i flera dagar nu. Majestätiska känsla. Jag väljer att bejaka och jag vågar. Än faller jag helt fritt, men jag räds ej längre marken, jag tjusas av magkittlet.

Blicken min möter nu andras och det ger mig mersmak. Jag blir nyfiken på människan igen och människan ger, bara jag tillåter mig att ta av henne.

Om jag orkade skulle jag ringa ett samtal för att slippa ett skav, men jag låter bli. Det förflutna får vara förflutet. Jag hade bara önskat att något hade skötts snyggare, med en rak kommunikation, med ärlighet. Men gjort är gjort och vem är jag att döma dig? Som att min hand alltid varit ren, men en sak har jag lärt mig och det är vad jag vill och inte vill. Innan visste jag faktiskt mest vad jag inte ville.

En lär så länge en lever. Underbara tanke!

Dagens ord: Lockelse.

Dagens låt: "Järnvägsspår" med Lars Winnerbäck. Jag nördar och snöar in, but I´m damn proud of it.

Ta det lite enkelt.

2009-09-22T10:38:00.003+02:00

Att en ändrad synvinkel kan göra så mycket. Då jag för några inlägg sedan skrev att alla vägar från nu skulle vara nya hade jag ingen aning om hur rätt jag hade.

Nu vet jag.

Inom mig dunkar blodet varmt. Livet rusar, jag är rädd, men helt utan självömkan och nästintill utan sorg.

Jag brukar alltid gå helt in i mig för att hitta ut. Nu prövar jag för första gången att göra tvärtom. Jag kliver ut för att helt nå in. Om det fortsätter att ta mig högt, så kommer jag kunna nå långt. Långt in, långt upp.

Dagens ord: Intensiv.

Dagens låt: "Close to me" med The Cure.

Andas igen

2009-09-21T14:27:00.002+02:00

Då något i min själ måste dödas för att lämna plats åt någonting nytt är det lätt att glömma att jag inte får döda kroppen med. Diskrepansen mellan tanke och känsla blir i perioder av mitt liv farligt stor och varje gång glömmer jag bort hur en andas rätt.

Nu har Forsen med sitt sätt att rusa genom mig gett mig ett nytt perspektiv. Individer som kan vända mina perspektiv är sällsynta och blir således genast värdefulla.

Min nyfikenhet vaknar så sakteliga och återigen ler jag i smyg.

Dagens ord: Vakna.

Dagens låt: "Ett sällsynt exemplar" med Lars Winnerbäck.

"Ljus stanna kvar
Kom och var min vän
Ljusna mig igen, igen, igen"

Jag hade glömt

2009-09-19T17:53:00.002+02:00

Och jag blev just påmind, om den kanske största rädslan av dem alla.

Om den kanske fulaste tanken. Om mig.

Jag stretar så hårt emot. Stretar mig emot andra människors närhet, stretar mig emot min sårbarhet.

För hur många gånger kan en individ bli lämnad? Det är ju trots ALLT så mycket enklare att gå. Jag har blivit en expert, den bäste. På att gå.

Jag vill aldrig stanna, vågar aldrig stanna. Min nakenhet är min, precis som min destruktivitet.

Det som skrämmer mig mer än något annat är att jag skulle få tillgången till någons inre och att enbart genom att vara den jag är lyckas åsamka henne lika mycket smärta som bara jag kan åsamka mig själv.

Jag mötte en fors och det skrämmer.

Dagens ord: Möte.

Tacksamhet

2009-09-17T13:06:00.002+02:00

För några år sedan insåg jag att den enda som kan rädda mig är jag. Det var en insikt grundad i logiken, en abstraktion så svår att få fatt i.

Idag var jag med om ett mycket sällsynt möte. Ett av de där mötena där jag i interaktion med den andra blev till. Det var länge sedan jag kände mig så verklig som jag just nu gör. Mitt i all skirhet, mitt i all sorg pyr en glöd som jag för en stund trodde mig ha tappat. Att i någons blick bli till, att av någon annans nakenhet bli ett subjekt är vackert. Jag har försökt förtränga att det enligt min livsfilosofi är vad varandet handlar om.

Det före detta Spöket lärde mig hur det går till. Jag hade inte känt mig helt verklig, helt sedd innan hon såg igenom hela mig och jag tänker nu att det är det största som någon gjort med och för mig.

Jag vill inte vara besviken, sårad och arg mer. Jag vill säga tack. Tack för att du lärde mig hur det känns att födas genom någon annans blick. Den lärdomen tog mig idag ett steg vidare i en snårig själ där det är alltför lätt för mig att vilseleda mig själv. Idag gick insikten bort från logiken och rakt ner i känslan, rakt ner i hjärtat, nu känner jag att den enda som kan rädda mig är jag.

Det har alltid funnits någon annan där, jag har alltid konkretiserat varandet genom någon annan. Nu går inte det längre. Jag slutar klamra fast, slutar säga "min, min, min" och tillåter mig att falla fritt.

Det tog sina år, men faktiskt, jag och ingen annan kan göra mig verklig. Nu har det väckts en strävan, en längtan att långsamt lära mig hur.

Om så bara för idag så är jag min.

"Hon är en ovanlig art, så förbjudet att såra, sätt henne tillbaks där hon stod".

Dagens ord: Tillblivelse.

Dagens låt:

Lönlöst

2009-09-15T21:14:00.003+02:00

Det är svårt att jobba på att sätta mig utanför alla dramatiska sammanhang, jag är ju så van att vara där mitt i smeten. Då det inte stormar ute så stormar det inne, men skam den som ger sig.

Dagens ord: Stiltje.

Oviktigheter

2009-09-13T22:41:00.003+02:00

En alldeles lugn söndag närmar sig sitt slut.

Mia och Klara, Nina Hemmingsson, hemmasnickrad musik och jobb har balanserat mig igenom dagen väl. Jag känner mig vaggad till ett relativt lugn och tur är väl det.

Imorgon väntar viktiga saker.

Dagens ord: Ärlighet.

Dagens låt:

Tack

2009-09-11T13:53:00.002+02:00

"En helt vanlig man", som för övrigt verkar vara en ganska så ovanlig man ur mitt perspektiv sett lämnade en kommentar tidigare idag. Länken ledde till denna låt, en låt som jag älskar, men innan endast hört framföras av Anna och Idde.

Jag vill att ni andra som läser här också skall få en chans att lyssna till detta mästerverk med hjälp av endast ett knapptryck.

Tack. Det värmde!

Ticktack

2009-09-11T09:45:00.002+02:00

Det närmar sig helg och det är skönt. Några timmars datorknappande kvar bara.

Jag skall tills på måndag ha läst ett par böcker, men det känns ju lugnt. Att arbeta i den akademiska världen är skumt. Jag läser något jag är intresserad av under några timmar av en helg, rapporterar det hela och får rätt så bra betalt för "jobbet". Det är ett märkligt fenomen som gör min klassresa väldigt tydlig. Jag påminner mig nu en gång till om att jag inte får förlora förankringen.

Utöver detta satsar jag på vänskap, vila, lugn och lite vin. Jag tror på en uppladdande helg.

Dagens ord: Själavård.

Dagens låt:

Revidering

2009-09-10T22:13:00.002+02:00

Nä.

Det känns inte alls sant såhär någon timma senare. Jag känner inte alls ett lugn, bara domnad och någon visshet om att vi är över bär jag inte heller. Jag vill ju ha dig, bara inte såhär.

Och inte läser du här, men att skriva till dig, att få orden ur hjärtat lättar lasset.

Att bara vara

2009-09-10T20:02:00.003+02:00

Det är märkligt hur saker som aldrig hänt i verkligheten kan färga ens dag så, hur en sömndröm helt kan klänga sig fast och förstöra en dag.

I natt kom du till mig i drömmen och förförde mig. Du valde vackra ord och mjuka rörelser för att få mig att riva mina murar och du lyckades galant. Då jag efteråt grät i din nacke och talade om saknad sade du att du tagit fel, att du trodde att det var någon annan som låg där och med de orden lämnade du mig där i sängen.

Det var ingen bra dröm och hur avstängd jag än må vara om dagarna så förstår jag ju ändå hur allt bearbetas, hur jag saknar och faktiskt hur jag förstår att det är över nu.

Tröttheten river i mig, eller är det avsaknaden av vilja? Hur vet en skillnaden i den här fasen?

Jag jobbar, undviker människors blickar och längtar efter att dagen skall ta slut. Alltid i väntan på en bättre.

Någonstans finns ett lugn. Jag klamrar mig inte fast vid något gammalt längre, ej heller något nytt. Vilken väg jag än väljer nu kommer allt jag ser att vara nytt.

Jag skall bara hitta viljan först.

Dagens låt: "En förgiftad man" med Olle Ljungström.

Och ordet...? Pantomim.

Fragmenterad

2009-09-08T21:36:00.003+02:00

Min verklighet har i mitt huvud blivit nedkortad till att tänka i halvdagar. Jag går upp och försöker sedan hålla en medvetenhet om vad jag måste producera fram till lunch. Under lunchen gör jag ett tappert försök att pilla i mig lite mat. Sedan efter en hiskelig mängd kaffe försöker jag få ihop eftermiddagen. Kvällen går på i någon märklig och luddig slags autopilot medans jag är i tryggt sällskap. Sedan kommer en snurrig natt och... ja, sedan börjar jag om igen.

Det känns inte som en verklig verklighet, men det berör mig väldigt lite just för stunden.

Dagens ord: Avstängd.

Dagens låt: "Stetoskop" med Säkert!

Sår

2009-09-06T23:37:00.003+02:00

Människor i min närmsta krets går just nu sönder. Relationer spricker av otrohet, skilsmässor drivs igenom av sjuklig svartsjuka och de som var singlar från början trasas av ensamheten. Jag har aldrig sett så många må dåligt samtidigt.

Jag önskar att jag hade en ram runtom mig så att jag slapp vara orolig för att splitter skall ramla av mig längs vägen.

Jag önskar också att jag tog lite mindre ansvar för andra, kanske skulle jag då ha lite energi kvar till att återfinna det jag förlorat. Eller få tid till att söka nytt bränsle.

Sluta trampa sönder varandras hjärtan. Snälla!

Dagens ord: Skiljelinje.

Dagens låt: "Den enda som ser" med Bo Kaspers Orkester.

Trött

2009-09-05T23:44:00.002+02:00

Jag ångrar inte ett ord. Däremot börjar det blå skåpet kännas fullt. Till mitt försvar kan jag väl säga att jag den här gången tänkte hålla ryggen fri och inte visste om att jag klev mitt i ett getingbo.

Dagens ord: Förlåt?

Att lämna

2009-09-04T17:45:00.003+02:00

Det var en gång i oktober för två år sedan, jag hade hört en låt och frågade om även du hört den. Jag var upprörd där vi i smyg kommunicerade i ett kök och väste fram att tidvis hade skakandet inte alls lagt sig och att kraften att ta mig ut inte alls fanns.

Två år sedan.

Idag gör jag låten till dagens låt. Att se situationer ur olika perspektiv tär.

Kanske lyssnade jag för sent, eller så lyssnade jag aldrig. Det känns som att jag är dålig, fast hela världen skriker i mitt ansikte att jag har fel i det. Skulden kommer bli svår att tvätta bort.

Mycket troligt kommer jag imorgon att ångra vad jag precis skall till att skriva ner här, men vad gör väl det, det finns så mycket jag kan ångra.

Jag är där nu. Jag släpper. Det finns en kärlek till dig som jag alltid kommer att bära med mig, du är den vackraste jag någonsin mött hittills, som ett säreget väsen. Hårda ord var det senaste vi gav varandra och det du bad mig att göra har jag åtminstone för sekunden lyckats med. Du är smart och jag medger mig besegrad.

Jag reser mig ensam ur en ruin skapad av flera, men idag står jag. På skakande ben försöker jag få dammet ur ögonen och fastän jag ville ha ditt sällskap upp härifrån klingar samma toner som innan i mitt huvud. Häribland ruinerna skall jag bygga något större. Inget större än dig, inget större än mig, men något större än det vi som inte längre bär en förståelse, ork eller vilja.

Jag har länge vetat att jag väljer mitt liv. Insikten om att du väljer även ditt tog mig hårt. Jag ville så gärna visa dig något annat.

Dagens ord: Ny.

Dagens låt: "Tidvis" med Lars Winnerbäck. Det skär att jag känner igen mina känslor i de här orden.

"Jag ser dina drömmar sakta lossna från mitt liv".

Lejoninnan

2009-09-03T21:55:00.002+02:00

Alltså, självklart. Hur dum får en vara?

Gör om, gör rätt. Det är ju precis så det är.

Jag är tamejfan ett jävla snille.

Dagens ord: Syrénhäck.

Dagens låt: "No one sleeps when I´m awake" med The Sounds.

Efter sömnen

2009-09-02T21:24:00.002+02:00

En öl blev till fler. Fest och efterfest.

Urladdning tror jag det kan kallas.

Dagens låt: "Fallen i graven" med Kajsa Grytt.

Dagens ord: Likheter.

Thé, videoklipp och tunnelbanan

2009-09-01T18:29:00.003+02:00

Jag tänker försöka mig på att hantera läget tokkonstruktivt genom att gå ut med hittills okända människor och dricka öl. Om jag skulle välja vägen som mina föregångare valt skulle jag välja rödvin enkom för att sluta en cirkel, men det vill jag inte. Idag är helt fel dag för att identifiera mig med dem.

Dagens ord: Ironi.

På min thépåse läser jag "To be calm is the highest achievement of the self". Kanske att delarna inte riktigt går ihop sig.

Inte utan mitt förstånd.

2009-08-31T19:35:00.002+02:00

Idag tappade jag humöret inför någon som inte känner mig. Det svartnade för ögonen och hon fick sig en ramsa om vad hon enligt mig borde göra åt att hon är korkad. Det var inte bra. Inte alls faktiskt. Främst känns det som att jag tappade försvaret och blottade något som verkligen inte var för de som närvarade vid spektaklet att se in i.

Men jag vaknar nästan varje natt av att jag inte kan andas, av samma mardröm som dröms så så verkligt.

Jag står nedanför en kulle och helt plötsligt kommer huvud efter huvud rullandes. Jag vänder blicken uppåt och ser en giljotin där människor halshuggs på löpande band. Drömmen är så detaljerad att jag kommer ihåg hur de olika människornas ögonfransar ser ut.

Det gör mig trött.

Värme

2009-08-30T22:38:00.002+02:00

Jag vill tipsa er att se filmen "Young at heart", den värmer hjärtat. Om jag blir gammal vill jag leva på riktigt, det lyckas de i filmen med.

Versionen av Coldplays "Fix you" är något av det vackraste jag någonsin hört.

Vissa saker är inte ersättningsbara

Jag önskar att allt fick plats

2009-08-30T17:34:00.003+02:00

Hon sade någon gång att hon aldrig mer skulle finna sig där hon en gång var, att hon kände den sidan av sin själ alltför väl.

Nu, då det ändå känns som att det är i precis samma snår hon befinner sig i måste hon ändå inse hur fel hon har. De gamla verktygen fungerar inte alls, de gamla verktygen vill skada henne, men de studsar mot huden.

Hon smeker ömt sin hud. Vårdar den med oljor och värme och undrar hur en kan få det att kännas.

Och jag, jag har glömt hur en gråter.

Dagens låt: "I walk the line" med Live.

2009-08-30T01:25:00.002+02:00

Drömsekvenser flyter förbi mig i vaket tillstånd och i sömnen.

Det är ingen vacker syn.

Keso utan krydda

2009-08-28T23:06:00.002+02:00

"Så länge det finns liv finns det hopp".

Jag tänker att det inte alltid stämmer, men så länge det finns självdistans så finns det liv.

Det är en jävla skillnad.

Affekter

2009-08-28T11:24:00.002+02:00

Kanske är rädsla den starkaste affekten. Den lamslår och förblindar. Vägar som finns blir osynliga.

Kanske skriver en något som inte är sant. Kanske känns det sant. Det kan hända att en säger något som gör att en skrämmer sig själv. En ångrar sig och ångrar sig igen. Ut blir in och in blir ut. En röra av panik blir omöjlig att hantera.

Ibland vet en inte hur det skall gå till att andas, att orka och bakutsparken blir hård.

Kanske finns det någon där som ändå förstår.

Den här bloggen handlar inte alltid om mig.

Dagens ord: Verklighet.

Toktrött

2009-08-28T00:45:00.002+02:00

Här under askan utav sönderbrända drömmar skulle vilken idiot som helst kunna bygga något större.

Själv är jag tydligen nöjd. Toknöjd med bergochdalbana.

En väljer sitt liv har jag hört. Och sagt.

Val är en jävla definitionsfråga och personligen gillar jag diskursanalyser. Därav yrkesvalet. Och livsvalet.

Dagens låt: "Nånting större" med Lars Winnerbäck. Ja, förlåt.

Dagens ord: Idiot. Det händer att jag tas för att vara en. Det händer att jag beter mig som en.

Försvarslös

2009-08-25T16:20:00.002+02:00

Någon sade att jag måste vara mer generös mot mig själv. Generös nog för att orka andas precis varje dag. Jag rynkade näsan åt förslaget då metoden hon förespråkade var av det gamla slaget, den typ av sätt som jag för länge sedan förkastat då det rör just mig.

Hennes argument är många och tunga. Hon ställer mig mot en vägg och jag tror att jag där och då inser att hon har rätt. Ett tungt slag med ett tungt fall som utgång. Varför känns det alltid som att bara jag faller, som att jag är den enda som känner mig otillräcklig? Jag vet ju att det inte är så.

Kanske att hon har rätt. Jag vill tro så. Jag vill hoppas men det blir halvdant. Min hjärna känns som inredd med bomull och jag känner mig villrådig och blank.

Dagens låt: "Ingen soldat" med Lars Winnerbäck. Ja, jag kanske är enformig, men så kan det vara.

Dagens ord: Hud.

En handfull

2009-08-24T15:54:00.003+02:00

Det finns ett ämne som jag tänkt skriva om ett tag nu men inte kunnat, kan nog fortfarande inte men jag kan nämna rubriken. Hösten. Jag tänker att den är här nu. Den har kommit och den ger mig precis vad den brukar ge mig. Melankolin har lagt sig som en slöja över mitt varande och jag analyserar, problematiserar och spänner käkarna.

Jag fryser på insidan och undrar vad det finns för mening. Vill bli värmd. Jag tar ett spjärn mot de som finns i min närhet och trycker till hårt, skjuter dem bort. Längtar bort. Längtar hem. Ja, kanske längtar jag bara hem.

Jag brukar vara kommunikativ, men jag brister. Är i tystnad och vantrivs. Är i mig och vantrivs.

"Kom ljuva krysmynta kom hjärtansfröjd".

Dagens ord: Eko.

Vinster

2009-08-23T16:28:00.002+02:00

Jag tycker att en firar sina vinster alldeles för dåligt. Ett nytt jobb, en nyvunnen vän, eller vad en än skaffat sig gläds en åt, men inte mer. Åtminstone inte jag.

Idag vill jag ge mig själv ett förstapris, jag ser mig ståendes på prispallen med glädjetårar i ögonen, hyllad av massan.

Första pris i impulskontroll går idag till mig. Det är svårt att ens uppskatta hur många gånger jag under de senaste dagarna velat använda telefonen till att göra något riktigt korkat, göra något jag bittert skulle få ångra. Göra någon illa.

Kanske blir jag inte hyllad av massan, men det är ju heller ingen annan som vet hur tankarna vandrat. Jag hyllar för fleras räkning!

Dagens ord: Tyngd.

Dagens låt: "Jag får liksom ingen ordning" med Lars Winnerbäck. Poppigt värre, vad hände? Fantastiska ord.

Platt

2009-08-22T20:26:00.003+02:00

Jag bor på ett nytt ställe.
Jag har både gamla och nya sysslor.

Förändring å det grövsta.

Med samma känslor i mig som alltid, bara starkare.

Dagens låt: "När man väntar mirakel" med Lars Winnerbäck.

Dagens ord: Grumligt.

Minimantra

2009-08-16T10:38:00.002+02:00

Det här skall bli en bra dag, det här skall bli en bra dag, det här skall bli en bra dag...

Jag skall omge mig med värme och vänner och om hyenorna kommer och knackar på tänker jag skrika så högt jag förmår.

Idag skall bli en bra dag!

Dagens ord: Enträget.

Antirus

2009-08-14T21:36:00.002+02:00

Hur gör en med tiden?

Jag har med åren lärt mig hur omöjlig den är att förstå. Jag har med viss frustration accepterat att det inte är för mig att minnas vilken dag eller vecka det är. En timme känns som en dag, en timme känns som en minut. Livet är omöjligt att hinna med. Livet med all sin tid kväver mig, tränger mig. Jag försöker acceptera det. Men det som tränger mig nu, det som får mig att vilja fly, vilja bort är just tiden. Dagarna flyter ihop till en sörja av saker som måste göras och saker som gjorts och inom mig kryper pissmyror på mina nervtrådar.

Mina ben vill inte vara stilla. Min blick är jagad. Allt jobb som skall göras görs med bravur och jag ler svalt. Kanske att jag ser igenom allt men ändå missar poängen. Det känns så.

Snälla, få tiden att gå. Få tiden att räcka till.

Det är så det känns.

Dagens låt: "En timme en minut" med Kent.

Dagens ord: Stelna.

Att landa en bubbla

2009-08-13T23:58:00.005+02:00

Det kommer komma snart. Snart kommer orden mina landa här på sidan mer ofta igen.

Men det har varit någonting konstant nu, något har hänt, känts eller gjorts. Jag har varit på väg, känner mig ännu på väg. Som att alla rundresor till mycket varit en flykt och än har jag inte landat. Inte kommit hem. Jag känner att det är en tidsfråga nu och det skänker mig tröst, i alla fall då jag tillåter mig att ta emot den.

Dagens ord: Radikalt.

Viljeliv

2009-08-09T04:45:00.003+02:00

...Lasse W ser Lasse W i spegeln

Det är en dålig dag

Är det Lasse W Lasse W känner

Är det Lasse W som är Lasse W...

Ordlekar kan verkligen vara fantastiskt roliga. Kanske mest för de direkt inblandade... Men ändå.

Dagens ord: Hysteri.

Dagens låt: "En händig man" med Per Gessle.

Mitt och möjligtvis någon annans

2009-08-07T18:51:00.003+02:00

Jag älskar nycklar. Alla slags nycklar, fast mest av allt ladugårdsnycklar. Efter vattnet kommer nycklarna.

Jag har fått ett intryck av att ni som läser här är kännare.

Så det enda jag vill idag är att plantera en tanke. En uppmaning till eftertanke. Jag behöver inte ha svaret, men vad gör nycklar för Dig?

Dagens låt: "Run" med Snow Patrol.

Liv är Syster, Syster är Liv.

Nycklar bär få?

Blått

2009-08-06T01:07:00.002+02:00

Alla hyllade framgången,
Nu har du fått allt du önskat,
Ja

Jag vaknade på morgonen
Fan

Depressionen är ett faktum.

Du har byggt ett imperium,
Är du lycklig,
Nej

Ge mig en klöveräng, inget mer
Inget mindre

Och mina ord är skit, men hennes är det inte. Och om jag fick välja ett ord för dagen så torde det vara vilja. Min är tunn, hennes verkar inte så vara.

Stabilitet

2009-08-03T23:38:00.003+02:00

"Jag har hittat min nyckel för att släppa in och nu även den gjuten för att låta gå.
Känslan ger mig frid. Jag tror jag skulle se henne om hon kom nu.
Kunna älska. Kunna låta gå.
Just därför kunna bygga en evighet med henne. Hitta den äkta känslan."

Jag fann en gammal text i min dator och det är så fint... Så fint att jag skrev det på din födelsedag för år sedan. Så fint att jag kände vad jag funnit fastän jag inte förstod det själv.

Så fint att vi vet nu.

Den gav mig så mycket då att den stärker mig än. Tack.

Kanske var här ett stup.

2009-07-22T23:06:00.003+02:00

Då jag är ute och vandrar nya stigar finns det aldrig några varningsskyltar. Farthinder klarar jag utan förvarning, även då jag inte ser guppen innan jag brakar in i dem så skakar jag ju bara till lite och möjligtvis stukas en lem. Återvändsgränder märks väl ändå. De flesta skyltar klarar jag mig faktiskt utan vid det här laget, men den här jäveln, den vill jag ha! Jag vill att det skall sitta en varningstriangel innan jag faller över kanten, så skulle jag kunna ge mig chansen till en extra ögonblicksreflektion.

Dagens ord: Flyktigt.

Dagens låt: Idag har jag levt i antingen tystnad eller till ett flertal av Bachs mer dramatiska verk. Stora tänkardagar rör andras ord mest till det för mig, men musiken, den behöver jag.

I all enkelhet

2009-07-22T00:32:00.002+02:00

"Det mesta är underverk, men anses vardagligt då vi är vana."

Dagens ord: Storhet.

Dagens låt:

Tack Far. Mycket har du lärt mig.

Och poängen...

2009-07-21T01:43:00.002+02:00

Med det förra inlägget kanske inte gick att utläsa för väl, men den var;

Det är så jävla svårt att bli älskad och det är så jävla svårt att älska. Men det är totalt omöjligt att inte göra det. Och tur är väl det, att det inte går att slippa undan, för i den totalt omöjliga ekvationen finner jag meningen med hela skiten. Och strävan, ja, den är att göra det löjligt enkelt.

Ungefär så.

Bränt barn skyr elden

2009-07-21T00:49:00.003+02:00

Det kan räcka med ett ord eller med en fin handling, en blick eller en gest. Vägen till leendet kan vara så väldigt kort ibland. Vissa dagar ler jag spontant mest hela tiden, men under dagar som den igår kan jag undra om jag någonsin mer kommer förmå att känna mig spontanglad. Och så kommer en dag som idag. Fina ord via mess får mig att känna mig som en heliumballong, fina vänner får mig att skratta fritt ur hjärtat.

"Att bli älskad är stort, bara att älska är större". Jag tänker att då det hela flyter ut och skapar en gränslös känslopöl, lika lätthanterlig som kvicksilver, då är det som störst.

Jag har lätt för att glömma bort att jag är älskad. Återigen är jag tacksam för de som finns här vid min sida, de är kraftfulla och med en vilja till att påminna mig då det behövs.

Dagens ord: Ömtålig.

En behöver försöka leva medans en har ett liv. (Men satan att det låter lättare än vad det vissa dagar är).

Du fattas mig

2009-07-19T23:26:00.003+02:00

En dag fylld av ledsenhet, litenhet, ensamhet och sorg närmar sig sitt slut.

Såhär trasiga dagar finner jag mig mycket sällan i under sommarmånaderna.

Det känns som att jag dräneras, det är knappt att benen burit mig idag.
Saknad är en förtärande känsla.

Dagens låt:

Sommaren är evighetslång än.

2009-07-18T22:47:00.003+02:00

Vackert, så vackert är detta enligt min mening. Av samma anledning älskar jag doften av tjära, den släpper in kärlek och varm längtan i själen och den skapar vågskvalp i hjärtat.

På sommaren är jag blommigt romantisk, hösnuvan till trots och som det känns i mig här och nu så vill jag aldrig tillbaka till vardagen igen.

Jag räds mig.

Dagens ord: Mjuk - Hård.

Av lättja eller av styrka, finns det en gräns?

2009-07-18T02:25:00.003+02:00

Kanske är det av lättja som jag använder andras ord och toner, använder mig av youtubeklipp för att slött och för sent uppdatera en blogg.

Kanske är det av den faktiskt uttalade slitenheten som jag gör det.

Kanske är det för att allt i mig är så nytt och fint och med det så självklart skrämmande som jag gör det.

Bara en, endast en har svaret inom räckhåll.

Men vem kan veta alls vad en ärlig chans är? Jag minns då jag fick låten presenterad för mig för allra första gången.

Dagens ord: Förtrolighet.

Ord ur tillit

2009-07-16T01:29:00.002+02:00

Jag är för trött för att på riktigt beskriva känslan, men för varm för att vara tyst. Idag gav någon mig de vackraste ord som jag någonsin fått; "jag älskar dig mer än själva livet"

Det var svårt att replikera och i stunden alldeles omöjligt med en endaste mening.

Men jag älskar Henne ända in i döden.

Ruskad och älskad till liv.

Dagens ord: Svek. (Kommet ur ett helt annat samtal från dagen)
Fan vad samhället sviker människor. Fan vad människor sviker varandra. Och fan att det tvingar människor till att svika sig själva.

Mellanlandning

2009-07-09T22:15:00.002+02:00

Det finns för mycket att skriva, orden stockar sig. Lite såhär känns det, kanske är detta en av världens vackraste låtar. Den här och "mareld" får gärna spelas på min begravning.

Kanske borde jag starta en musikblogg istället då jag landar i hemmet igen...

Dagens ord: Rastlöshet.

Dagens känsla: Rädsla.

Det är liv. Det är lust.

2009-07-02T01:20:00.002+02:00

Och det är sommar.

Sommar betyder en omedelbar närhet till vatten. Vatten betyder en omedelbar kontakt med mig själv. Jag befinner mig mest där internet och liknande kommunikationsformer inte finns.

Jag passar på att leva ett tag nu.

Dagens ord: Musik.

När jag kysser havet.

2009-06-29T20:56:00.003+02:00

Nedploppad innanför fyra trygga väggar igen.

Lycklig.

Idag kom den. Insikten som inte fanns. Det är i umgänget med andra jag mår bra. I speglingen av andra sätts saker (läs: jag) i ett mer gynnande perspektiv.

Det finns så mycket mod. Det finns så mycket skönhet. Det finns så pass mycket av dem att vackra individer frivilligt delar med sig av deras dos till mig.

Du måste bara våga sätta dig i rätt sammanhang.

Jag- En social varelse. Vad märkligt.

Dessutom är det sommar och jag har skrattande hoppat mig igenom ängar.

Dagens ord: Nu.

Dagens låt: "Högt över havet" med Arja Saijonmaa.

Inställningen är viktig har jag hört

2009-06-21T19:57:00.003+02:00

Jag gick ut för att ta mig en promenad, kvällen är ljum och ljuv. Gräset har växt och bildat små ängar längs mitt promenadstråk och jag ville skutta mig genom en av dem, men hindrades av tankar om ormar och hålor. När började jag tänka på sådant? När slutade jag skutta genom ängar av rädslan för tilltygade lemmar?

Tankarna lockade mig in på villospår och promenaden blev lång. Jag är i ett skumt känslotillstånd, jag känner mig mörk, men lockas ändå lätt till skratt. Jag gick förbi en person som fastnade med sitt metspö i ett träd och jag skrattade i hemlighet. Mindes den gången jag fick en segelbåt på kroken och blev varm. De senaste dagarna har människor sett mig som tokrolig. Ironi och sarkasmer är det jag lättast når och det roar. Människor beter sig lika skumt som jag känner mig och jag tänker att det troligtvis hänger ihop. Livets delar brukar hänga ihop har jag lärt mig.

I min ena hand är livslinjen av. Den bryts av ett ärr ifrån ett sår som jag fick då jag var barn. Att det sitter där och hur jag fick det känns också ganska ironiskt om än på det lite mindre roande viset. Jag uppskattar på ett sätt min ärrade kropp, ty den vittnar om en ärrad insida. Kanske är det de synliga ärren ihop med min blick som gör att människor som vill komma mig nära hanterar mig varsamt. Inte varsamt som i försiktigt, utan mer varsamt som i inkännande. Kanske visar jag nu för tiden att jag är trygg och att jag uppskattar lugn och tydlighet.

Jag lämnar snart staden för några dagar igen. Den här gången får datorn faktiskt stanna hemma, jag tänker att otillgänglighet kan göra mig gott. Kanske att mobilen har täckning ibland, för den som vill känna närheten och som samtidigt har numret.

Dagens låt: "Du kanske var på Holmön" med Säkert!
Kanske är det dit jag ska.

Dagens ord: Skrinda. Det måste ju vara ett av de i särklass vackraste orden, mig lockar det till milslånga drömtrådar.

Det har tagit mig två dagar att blanda min mp3a med låtar som jag tror mig behöva under dessa dagar. Tvåtusen låtar, men om en enda viktig låt kommer saknas så får jag nog panik.

Jag tänker med ett vårskrik springa mig igenom en äng under de närmsta dagarna.

Och jag tänker filosofera runt orden "om minnen trängs med allt som aldrig blev av", för jag tänker aldrig låta mitt liv bli så. Och så tänker jag ha det roligt som attan. Jag vet någon som ofta säger till dem hon håller av att det sitter i huvudet, att det du drömmer formar ditt liv och det tänker jag jobba på nu.

Om jag inte minns helt fel så är hon som brukar drämma till med den repliken just jag.

Jag andas, alltså lever jag.

2009-06-21T00:20:00.004+02:00

"Far jag kan inte få upp min kokosnöt, inte ens med hammare och spik".

Jag känner mig inträngd i ett hörn. Trängd. Jag vet inte vart jag skall vända mig, jag vet bara att det idag är svårt att andas, men lätt att gråta.

Kanske är du mer ensam än någonsin då du behöver någon som mest.
För hur gör man annars?
Hur delar man?
Sorgen.

Jag är fylld av livet. I bröstet klöser det.

Nu vill jag i ro slumra mig bort till "Där gullvivan blommar" med Grymlings.

Gode Gud... Låt mig vakna upp på ett annat sätt än till tanken "fan" och till gråt imorgon. Amen.

Midsommardagens fantasier

2009-06-20T18:50:00.002+02:00

Jag vill känna morgondaggen mot mina nakna fötter.
Känna morgonstundens tunga doft. Lätta doft.
Den darrande värmen.
Tröttheten.

Jag saknar Dig mer än uthärdligt mycket idag.

Dagens låt: "Ta av dej skorna!" med Povel Ramel.

Dagens ord: Stund. Enkelt, naket och talande. Fast främst vackert och drömskt.

Mamma är säkert nöjd.

2009-06-19T21:18:00.002+02:00

Det är märkligt, har jag lyckats romantisera ensamheten så?
Så gulligt känns det inte alls att vara här ensam just idag, däremot känns det som det bästa alternativet. Något gnager i mig och det känns som att det kan bli en hemsk kväll för ett par av dem som står mig nära. Jag känner mig rädd och maktlös och jag gråter än. Jag vill höra av mig, men tror att det kan göra skada.

Illa utformade internettest säger att jag är deprimerad och jag håller åtminstone just ikväll med. Jag håller däremot inte med om att jag borde uppsöka läkare. Ingen läkare i världen kan förändra mitt liv, varken med mediciner eller prat, jag har vandrat den vägen förr och jag vet precis vart den ledde mig. Jag skall aldrig dit igen.

Jag väljer mitt liv, där vissa val känns fria och oändligt rörliga. Andra känns faktiskt inte som val alls, där står jag mer inträngd i ett hörn med någons kniv mot strupen, där vet jag bara på ett teoretiskt plan att det finns handlingsalternativ och jag väljer alltid med hjärtat. Kommer alltid välja med hjärtat. Den dagen mitt förnuft styr mig kan ni förklara mig som död.

Låten för kvällen, även denna får Husguden stå för: "Mamma är säkert nöjd" med Lars Winnerbäck.

Jag tänker att det finns några nöjda mammor i min närhet.

Glad smygsupardag

2009-06-19T13:34:00.002+02:00

Det var det här med högtider. Dagar då jag förväntas vara glad och social.. jag hanterar dem inte. Inte som livet ser ut nu, då rädsla, skräck och saknad så ofta sätter ribban för hur högt dagsformen har förmågan att ta sig.

Det är ett ringlande liv.

Jag minns tidigare firanden. Pluntor smygs upp ur fickor och väskor någon gång vid lunchtid. Efter ett par timmar är det middagstid och nu står snapsen istället på bordet, där den då förväntas stå.

Det finns så sjukt mycket förväntningar på vårt beteende och jag vill inte. Tjurig som ett litet barn kastade jag in handduken och ställde in mitt midsommarfirande. Funderade på vad det var tänkt att jag skulle fira, sommarens längsta natt? En av alla nätter då många sitter fast mer tydligt än vanligt. Jag här i mig. Andra sitter fast i ett hav av missbruk som idag får flöda fritt. En del sitter fast i smärtsamma relationer som idag skall blomsterprydas och sedan hyllas.

Fasaden putsas maniskt. Allitng är perfekt.
(Titta så ljuvligt jag ler)

Blicken fästs på ett föremål bortom allt.

Jag firar här och nu att ingen någonsin kan äga min känsla! Tårarna rullar ned i min mun och de smakar frihet, bitter sådan. Låten är till Dig.

Dagens ord: Andas.

Låta Leva

2009-06-18T23:27:00.004+02:00

Jag är fortfarande helt utpumpad, så något längre inlägg blir det ej heller idag, men jag har en varm tanke som snurrat ett par dagar nu...

En kär vän sade till mig härom dagen att jag är en mor som tyvärr ännu ej fått några egna barn. Han rörde mig till tystnad och sade sedan att det är ett av de skäl han finner till att han någon gång om jag vill gärna hjälper mig med det hela.
En annan orsak som han angav var, att någon som jag aldrig någonsin skulle låta mina barn bli utsatta för sådant som jag själv blivit utsatt för och att jag skulle strida ända in i döden för dem, något som han tyckte att jag redan nu gör för kärleken.

Vackert tänker jag.

Dagens ord: Överlevare.

Dagens låt: Cajsa-Stina Åkerström & Finn Kalvik "Tröstevisa".

Nattens Sötma

2009-06-18T01:27:00.002+02:00

Nattens sötma bär en ljuv smak och jag. Jag har mer att säga än på mycket länge. Varma, inte säskilt bittra ord alls, varma inte särskilt bittra känslor alls. Kanske bär de endast på ett par skärande stråk.

Men nu är timman för sen och morgondagen alldeles för krävande. Jag väljer att suga på känslosvallen en stund till. Men jag har en låt för natten och jag lämnar den med en tanke som kan dröja sig kvar, kanske kan den föda nya tankar; det sägs att zebror är randiga, själv väljer jag att se dem målade i en färg full av strimmor.

Och ordet..? Varför inte helhet?

Jag behöver sömn

2009-06-15T20:32:00.002+02:00

Då fötterna är upp och huvudet ner, jag undrar så stilla vad är det jag ser?

Dagens ord: Uttröttad.

Dagens låt: "Copacabana". För mig mer känd som båtlåten.

En inte helt vanlig dag

2009-06-12T00:28:00.002+02:00

Jag tänker åter igen lämna den här staden för några dagar. Jag skall tanka energi från vänner, jag ser varma samtal, god mat och dans på borden framför mig. Då jag längtar dit hör jag våra skratt.

Kvällen har varit fin och het. Hur någon på flera mils avstånd kan påverka mig så med sina ord är och lär förbli en gåta. Jag vet bara att jag förundras och att den mystiken får mig att älska henne än mer.

Jag lär mig uppskatta umgänget med människor mer och mer för varje dag. Antisociala jag är ett minne blott, ett minne som färgas från många av känslornas nyanser.

Dagens låt: (hon vill ha) Puls med Gyllene tider.

Dagens ord: Lusttung.

Början till en serenad.

2009-06-10T23:36:00.003+02:00

Idag har jag inombordsmyst för jag har lyckats att i mitt inre skapa något väldigt fint. Jag har sett och känt människor jag på olika vis älskar för mitt inre, samlat på deras blickar, leenden och fina saker de sagt till mig. Mitt inre samlande har gjort mig varm och jag har känt mig älskad.

Någon i min närhet sade en mycket vacker mening härom dagen. Hon sade att "Du har ju inte pressat mig till något. Du har ju funnits där och tagit emot mig då jag kommit till dig och sörjt mig då jag inte kommit". Jag tycker att det var ett fantastiskt sätt att formulera det hela på och det är en av de saker som jag älskar henne för.

Någon annan som finns mig nära berättar ofta att hon är stolt över mig. Det finns ett enormt mod i den meningen, det blottar själen att säga till någon vad man tycker är bra med just den personen. Att hon berättar saker för mig är en av de saker som jag älskar henne för.

Jag uppmanar er som läser här till att samla på värme, den värme som finns att samla på. Jag vet att jag är en lyckosam jävel, för jag är älskad och det är inte och har aldrig varit en självklarhet.

Vilken magnifik känsla.

Dagens ord: Överväldigad.

Dagens låt: "Power Trip Ballad" med Maria Mena.

Ni är några stycken och ni är så stora. Och starka. Ni räddar mitt liv varje dag, men det vet ni inte om.

Jag älskar er med.

Innehållsrik och tyst

2009-06-10T02:13:00.004+02:00

Jag känner mig djup som en brunn, dock fortfarande något ordfattig.

Bläddrade mig igenom hundratalet kort och insåg vilken skillnad ett år kan göra. Ett år går skrämmande fort, men den jag kände mig som då finns inte kvar i samma form alls. Det tycker jag känns fint. En smärtsam och tafflande osäkerhet har arbetats bort och ersatts med en känsla av självtillit. Det som Trollet så ofta försökte övertyga mig om, att alla andra faktiskt kan ha fel, det känner jag nu.

Dagens låt: "I hennes sovrum" med Imperiet. ("I Marias ögon finns en värld, inget är förbjudet där")

Dagens ord: Magnetism.

En överlevnadsguide..

2009-06-08T23:04:00.002+02:00

är precis vad jag skulle vilja säga att spotify är. Jag lever så mycket genom musiken och nu bara finns den där i datorn. Fantastiskt. Guds gåva till den musikberoende. Jag hittar bortglömd musik, kommer ihåg gamla känslor och blir glad.

Idag tycker jag om mig själv.

Dagens låt: "Because the night" med Patti Smith Group.

Dagens ord: Stark.

Som i dvala

2009-06-07T23:14:00.003+02:00

Då jag lägger mitt huvud på kudden snart för att sova skall jag inte tänka på förluster. Inte alls.

Våga vinn. Vinn våga.

Dagens ord: Livsmod.

Dagens låt: "Us against the world" med Westlife.
... Skitkonstigt.. Jag har haft en slinga, en mycket vacker slinga ur låten i huvudet från och till i säkert ett halvår. Idogt har jag letat efter låten och undrat vad det är för stjärnor som jag missat. Många gånger då jag använt de sökord jag kunde komma på har Westlife dykt upp, men jag har inte ens lyssnat för.. jag brukar inte tycka att de är just stjärnor.. Men ok då. Jag tycker visst om den här låten.

Men jag tycker inte alls om att erkänna det!

Innan natta

2009-06-05T23:49:00.002+02:00

Dagens ord: Diamant.

Dagens låt: "Sommarn som aldrig säger nej" med Malta.

Det processar i mitt huvud. Så pass att jag känner mig lite ordlös. Men någonting bra händer i mitt bröst.

Och hur kallt det än må vara så är det sommar nu. På riktigt. Så det så!

Fortfarande på flykt

2009-06-05T10:59:00.001+02:00

Nu vill jag ha smultron.

Och värme.

Dagen är ny och jag är nyvaken. Ett ord och en låt kommer till kvällen.

Distans

2009-06-02T21:55:00.003+02:00

Jag tassar runt på golv jag aldrig tidigare känt. Ny miljö, gamla känslor och drömmar i nygammal tappning finner jag här.

Vatten.
Varm vänskap där trygghet odlas.
Samtal i tillit.
Liknande erfarenheter.
Vin, kallt vitt vin.
Dramatiska utspel
och leenden.

Hopp kan det sammanfattas som.

Lätt som moln av regn.

2009-06-02T12:16:00.005+02:00

Allt är rentvättat och mitt hem doftar gott. Snart doftar även jag gott och då är det dags att dra. Jag lämnar den här staden för att jobba på annan ort under några dagar. Andra ljud, andra människor och andra dofter, kanske kommer det göra skillnad. Om inte kommer samma bilder dansa framför mina ögon ändå.

Dagens vackra låt: "Samskeyti (live)" med Sigur Rós. Som en välfungerande blandning av mörker och ljus.

Dagens ord: Lättnad.

Regnet mot mitt ansikte lugnar och mitt inre berättar vackra sagor för min hjärna. Sannsagor.

Fåglar

2009-06-01T20:41:00.002+02:00

Trängtande flickor med smärtande konstnärssjälar ägnar sig åt poesi. Det har jag lärt mig av att se Fucking Åmål.

Ingrid Sjöstrand har skrivit;

Jag är en maskros

Jag är en maskros
råkar jag bli avsparkad
kryper jag ner ett tag
gråter
samlar mej
och skjuter upp en ny sol
skickar hundra fallskärmar
med mej uti ett fröskal
till dej
Slösa inte säjer du
Slösa?
Jag vet ju
att nånstans
- i min hjärnlösa envisa rot?
har jag hundra nya fallskärmar
och hundra
och hundra igen
att för ro skull blåsa
över dej.

Nu spred jag ju nästan en lite positiv stämning här på bloggen, något som kanske förvirrar den som läst de senare inläggen. Jag ber om ursäkt för det och gör "Stackars" med Lars Winnerbäck till dagens låt för att ge tillbaka den stumma, svarta känslan.

Dagens ord: Temperament.

Söder om Söndag

2009-05-31T20:23:00.000+02:00

Dagens ord: Oefterhärmlig.

Önskelista:

2009-05-31T00:43:00.002+02:00

- Ett halmstrå
- En röd tråd
- En väg

Eller dylikt, helst någonting som inte enbart är en metafor. Jag önskar mig något verkligt att hålla fast i, det här vraket sjunker.

Dagens låt: "Erika" med Freda.

Dagens ord: Önskan.

"Mitt pussel blev aldrig klart"

2009-05-30T01:50:00.005+02:00

En gång, det var flera år sedan nu, sade någon till mig att jag skulle vara glad över att någon som jag ändå fått uppleva hur det är att ha någon som älskar mig. Vad han inte visste var att jag inte älskade henne tillbaka. Den informationen hade nog inte gjort någon skillnad för honom och hans resonemang, men den vetskapen var viktig för mig. Jag tyckte dessutom att han pratade strunt och jag trodde att jag skakade av mig kommentaren ganska så snabbt.

Jag hade fel. Nu, flera år senare kommer orden som jag sedan dess inte kommit ihåg till mig på nätterna och de hugger. Rätt in i hjärtat hugger gamla ord som sades av en struntpratande gubbe. Hjärthuggen gör det än mer svårt att andas.

Någon som jag
Skall vara glad
Över att få ha upplevt
Kärlek

Natten blir jag buren igenom av Thåström och hans "Karenina".

Rewind

2009-05-29T12:13:00.002+02:00

Jag försöker backa bandet.
Allt för att sudda ut insikten om att ett hus inte utgör ett hem.

Föga. Lyckas. Jag.

Dagens låt: "När man vågar älska" med Anders Ekborg.

Dagens ord: Själamord.

Fröken Svår bär på en sak

2009-05-28T14:54:00.003+02:00

Det sägs att ett perfekt vakuum är omöjligt att framställa.

Jag tänker som alltid att vetenskapen är ohållbart hittepå.

Dagens låt: Psalm 297 (Härlig är jorden), gärna framförd av "The Real Group".

Jag har en vän..

2009-05-27T15:23:00.001+02:00

..som skriver vackert. Idag gästbloggar hon här. Kära läsare,
Marie Arouet skriver;

De vackraste ögon och speglar

Varje kränkning är ett vägskäl
korsväg
val.

Att av vördnad eller fasa
respektera den
är att upphöja den till allmän lag.

Det är den ena vägen,
den väg som kommer tvinga dig

krympa andra som du själv blivit
krympt,

kränka andra som du själv blivit
kränkt.

Och du kommer göra det leende, med
ett eller annat budord,
med moral,
begrepp,
sanningar, och
skäl och skäl och
yttrandefrihet och jämlikhet och
andra abstraktioner som är gratis.

Retoriken till er tjänst,
språkets fundamentala lögnaktighet.

Och det är funktionellt,
för i den döda skogen finns
inget som vittnar om
livet som dog.

När alla spår av en självkänsla är utplånade
kan den formellt sett inte saknas.

***

Varje kränkning är ett vägskäl
korsväg
val.

Att av vördnad eller fasa
bekämpa den, är
att ge sig själv rätt till ett liv,
att ge livet rätt till ett själv.

Det är den andra vägen,
den väg som kommer tvinga dig

låta andra växa som du själv har
växt,

se kränkningens natur,
räta på ryggen
förstå den andres behov av
detsamma.

Och du kommer göra det leende, med
ett eller annat budord,
med moral,
begrepp,
sanningar, och
skäl och skäl och
yttrandefrihet och jämlikhet och
andra abstraktioner som är gratis.

Retoriken till er tjänst,
språkets fundamentala lögnaktighet.

***

Den andra vägen skiljer sig
från den första
i landskapsbilden –

vandringen och vägen
danar den vandrande.

För i den döda skogen finns
inget som vittnar om
livet som dog. Och ingen som
ser den som går.

Men den levande lever,
med gröna löv och rosiga kinder.
Den skogen är fylld av
de vackraste ögon
och speglar

och underjordisk sjö.

Kanske har jag glömt hur man andas på rätt sätt

2009-05-27T13:53:00.003+02:00

Och någon frågar; hur känns det?
Jag svarar inte.

Och någon säger; svara snälla, du skrämmer mig.
Och jag vill inte skrämmas.

Och någon viskar; säg vad som helst, bara ett ord, vad som helst.
Och jag svarar; luft.

Och någon frågar; vad, vaddå luft, kan jag göra något för dig?
Jag svarar inte. Men förstår att jag har många läxor kvar att lära.